Öresundsbron har varit en stor framgång för integrationen i Öresundsområdet. Framför allt när det gäller tågtrafiken är det en framgångssaga.
Resandeutvecklingen har varit explosionsartad och så framgångsrik att det på sikt behövs ytterligare en fast förbindelse över Öresund. Den kan med fördel läggas mellan Helsingborg-Helsingör för att sprida effekterna av bättre förbindelser till Danmark och övriga kontinenten. En förbindelse där skulle göra att även stora delar av Halland och sydvästra Småland får närma till en fast förbindelse och de nordostliga delarna av Skåne får två valmöjligheter.

Sett mot bakgrunden att Öresundsbron i ekonomiskt tuffa tider hjälpt till att sänka arbetslösheten på den svenska sidan sundet och resandeutvecklingen i övrigt är det en gåta att regeringen hårdnackat vidhöll att de restriktioner som fanns för Trafikverket att höja trafikavgifterna skulle tas bort. Och därmed öppnade för vad som bäst kan beskrivas som en straffavgift på tågtrafik över Öresundsbron.
Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) och andra alliansföreträdare som försvarat höjningen försökte i gårdagens riksdagsdebatt att dra en vals. De menade att det inte skulle göra så mycket per biljett. På kort sikt har de rätt. Dock inte på längre sikt. Då handlar det snarare om en chockhöjning av priserna om de nya kostnaderna skickas vidare till resenärerna. Alternativt hade skattebetalarna genom länstrafikbolagen i södra Sverige fått ta kostnaden.
Nu åkte regeringen tack och lov på stryk, men det var med minsta möjliga marginal. En röst skiljde mellan dem som ville öppna för en höjning och dem som var emot. Egentligen borde skillnaden varit större till förmån för ett avslag. Borgerliga riksdagsledamöter från främst Skåne men också andra delar av södra Sverige borde ha röstat med oppositionen.