Debatten om kvinnliga brandmän – ett uttryck för ett patriarkalt samhälle

Under hösten har vi samhällsmedborgare fått en inblick i brandmansyrket genom den artikelserie om Räddningstjänsten Syd som Skånska Dagbladet har publicerat. Parallellt med denna artikelserie har det växt fram en debatt där brandmännens fysiska styrka och kondition ifrågasätts och där kopplingar till ett ökat antal kvinnor inom yrket har gjorts i media och reaktioner/bloggar på internet. I Skånska Dagbladet går det den 4/12 läsa att "Brandmän kräver starkare – brandmän". I artikeln hotar Håkan Ask, skyddsombud för Räddningstjänsten Syd, med rökdykningsstrejk då han anser att bristande styrka och kondition hos brandmän är ett så allvarligt problem att brandmännens säkerhet äventyras. I Skånska Dagbladet kan vi också läsa att räddningstjänsten Syd tidigare fått kritik från facket mot att de fysiska kraven för anställning har sänkts för att det skall bli lättare att rekrytera kvinnor. I kvällsposten ("Brandmännens hot: Vägra att rökdyka" publicerad 4/12-10) kan vi vidare läsa att det främst är två incidenter, där brandmän har gått vilse i brinnande byggnader i Malmö, som ligger till grund för den oro Håkan Ask ger uttryck för (artikel med information om dessa olyckor publicerades i Skånska Dagbladet 17/11). Den vinkel denna fråga fått i nämnda artiklar riskerar enligt oss att leda till ett bakslag för jämställdheten inom denna yrkeskår. Från reaktioner på Internet inser vi också att detta är ett effektivt sätt att skapa opinion mot kvotering (rent allmänt) på helt felaktiga grunder. Vi vill i denna artikel belysa ett antal sneda vinklar som denna debatt tyvärr resulterat i.

För det första har vi svårt att förstå kopplingen mellan olyckorna som denna debatt startade med och brandmännens så kallade bristande styrka och kondition. Även en lekman kan räkna ut att en olycka som orsakas av att brandmän går vilse i brinnande byggnader snarare beror på bristande arbetsmetoder och teknik än bristande styrka och kondition. Om man nu ändå skulle tycka att brandmännen är för svaga så är det inte de nyanställda vältränade tjejerna som är problemet utan snarare de äldre män som klarade de hårda anställningskraven för 20 år sedan och sedan dess enbart gjort uppehållande årliga tester och därigenom aldrig behövt återuppnå den form de hårda anställningstesterna kräver. Ett intressant faktum är också att vissa brandstationer tillämpar lägre konditionskrav med stigande ålder, en aspekt som sällan ifrågasätts. De är mycket möjligt att Håkan Ask och hans anhängare är lika kritisk till det faktum att de äldre männen inte kontinuerligt får genomgå tuffare styrke-/konditionstester men det är inte denna debatt som hörs. Fokus hamnar hela tiden på kvinnorna. Varför tas inte frågan om de äldre männens bristande kondition och styrka upp till diskussion? En tänkbar anledning kan ju vara att det anses att de genom sin yrkeserfarenhet bidrar till en bra utvecklande arbetsmiljö som kompenserar för säkerhetsbristen. Den positiva påverkan på arbetsmiljön som en jämställd brandmanskår bidrar till verkar däremot inte värdesättas lika högt.

När det gäller de påstådda sänkningarna av anställningskraven i Räddningstjänsten Syd, vilket är den avdelning som i detta fall varit uppe för diskussion, så har vi förstått att arbetsgivarna inte alls har sänkt kraven utan att de gränser som tidigare var absoluta används idag som riktlinjer. Att man tidigare sorterade bort brandmän för att de t ex hoppade någon centimeter under 2 meter på stillastående längdhopp anser vi vara ett slöseri med kompetent personal och vi är tacksamma för att arbetsgivarna i Räddningstjänsten Syd nu ser mer till verkligheten än att de håller sig fast vid prestigefyllda extrema antagningstester som inte alltid verkar vara anpassade efter en brandmans vardag.

Slutligen vill även vi uttrycka vår oro för kvotering inom brandmansyrket. Det sker i dag, som i så många andra yrken, en social kvotering som gör det svårare för kvinnor att slå sig fram inom yrket. Utspel som Håkan Asks resulterar i att kvinnliga brandmän behöver bemöta reaktioner som t.ex. att feminismen har gått för långt, att säkerheten är hotad och att kvinnornas intåg i yrket har lett till försämrad fysisk förmåga hos kåren. Inte sällan känner kvinnor att de måste prestera bättre än sina manliga kollegor för att motbevisa dessa påståenden. Den utslagning av duktiga brandmän som detta kan resultera i anser vi vara ett mycket allvarlig hot mot säkerheten.

Karin Eklöf, Feministiskt Initiativ

Martin Erlandsson Lampa, Samhällsmedborgare

Kristin Tran, Feministiskt Initiativ

Helena Svensson, Feministiskt Initiativ

Berit Sahlström, Feministiskt Initiativ

Ulrika Wernesjö, Samhällsmedborgare