Centerpartiet rosade verkligen inte marknaden i förra årets val. Lokala undantag fanns men generellt sett gjorde partiet ett dåligt val. Det finns inget annat sätt att beskriva det hela. Nu krävs bot och bättring.
När partier gör valanalyser finns det lite olika skolor. En del slätar över misstag, skyller på yttre förutsättningar och hyllar det egna arbetet. Andra klär sig i tjära och fjädrar och späker sig lite extra för att det verkligen ska gå fram att det gick dåligt.
Ingendera tenderar att vara så framgångsrikt om tanken är att det ska komma tillstånd en förbättring som är varaktig. Då gäller att balansera de båda skolorna. Sett i ljuset av detta ska det bli mycket intressant att ta del av den valanalys som en grupp under ledning av riksdagsledamot Annie Johansson arbetat fram och som presenterar imorgon.

Jag har i dessa spalter särskilt lyft fram fyra punkter som förklaring till Centerpartiets kris. Partiet har varit för fegt och för lojalt mot Alliansen. Centerpartiet har inte slagit tillbaka mot sossarnas skrämselpropaganda i områden där man traditionellt varit starka. Interna kotterier på nationell nivå där vänskapsband mer än kompetens gett positioner. Till sist och väldigt viktigt är att den förnyelse som tog fart efter katastrofvalet 1998 helt avstannade efter valet 2006.
Enligt min enkla åsikt bör dessa punkter naturligtvis nämnas i valanalysen och därtill ha medföljande förslag på förändringar.

Vari ligger då vägen framåt för Centerpartiet? Jag har både sagt och skrivit det förr men det tål att upprepas. Vägen framåt ligger inte att gå tillbaka till att bara prata landsbygd som en del tror och tycker. Den vägen har Centerpartiet prövat och det ledde till valförlust på valförlust.
Visst ska man stå upp för landsbygden men det kan och får inte ske på ett sådant sätt att man geografiskt avskärmar sig och därmed stöter bort andra väljare. För bilden av Centerpartiet som ett landsbygdsparti till trots har Moderaterna och Socialdemokraterna i många år utan att specifikt tala om landsbygden generellt sett varit större parti i dessa områden, speciellt i riksdagsvalen (kommunvalen är en liten annan historia).
Det visar med tydlighet att landsbygdens folk är som människor är mest. Man röstar på idéer och sakförslag som inte har med geografi att göra. Här tror jag att den interna självbilden inom Centerpartiet måste förändras. Det är fullständigt nödvändigt att föra en politik som lockar väljare, inte som bara tillfredsställer en krympande medlemskår.

Centerpartiet av idag är väldigt förknippat med partiledaren Maud Olofsson. Få andra centerpartister är nationellt kända. Denna brist måste avhjälpas. Allra helst som det känns som om Maud Olofsson är på väg ut som partiledare. Kanske inte till partistämman i Åre i september men väl under mandatperioden.
För att nå dit måste Centerpartiet ta ut svängarna, våga ta plats inom sakområden som man inte har regeringsansvar för och man måste våga stå över dagspolitiska käbbel till förmån för ett samtal med väljarna om visioner och idéer som kan bära Sverige framåt. Kliv ut ur skuggorna.
@Byli.8.init:Johan Hammarqvist