| Kultur & Nöje | Sport | Opinion | Personligt | Blogg | Webb-TV | Bostad | Lagfarter | Motor | Väder | RSS |
SJÖBO. – Två kalvfärs och en lammgryta! säger kocken Marcus Lindgren i hög ton samtidigt som han skjuter fram tallrikarna i luckan.
Lina Olsson lastar kvickt upp tallrikarna och försvinner ut i sorlet. Det är lunchtid på Sjöbo gästgiveri och matsalen vibrerar av aktivitet.
Vid ett avlångt bord sitter affärsmannen Göran Lundin med några arbetskollegor och bekanta. Han är en av gästgivaregårdens stamkunder. Han berättar att restaurangen betyder mycket för Sjöbo och att det är den naturliga samlingsplatsen.
– På lunchen är det lite av Sjöbos centrum. Ska man ha tag på någon politiker eller bankchef så går man hit. Når man inte dem på telefon så är de med stor sannolikhet här, säger Göran Lundin med ett leende.
Han har för dagen beställt kalvfärsbiff och konstaterar att maten som vanligt är god och vällagad.
Inne i köket håller kocken Marcus Lindgren på att koka upp pasta. Trots att restaurangen har fyllts av gäster är han lugn och avslappnad och verkar ha läget under kontroll.
– Vi förbereder väldigt mycket innan gästerna kommer. Vi börjar redan klockan åtta på morgonen med att starta upp spisen och kolla så att allt som behövs för dagen finns i kylen.
Sedan gör vi sås. I dag är det kalvfärsbiffar och lammgryta till dagens. Lammet bryntes och koktes vid niotiden medan kalvfärsbiffen bryns och steks vid elvatiden, säger Marcus Lindgren.
Knepet Marcus Lindgren använder för att få kalvfärsbiffarna riktigt goda är att ha i grädde. Det går åt 15 kilo kalvfärs till biffarna och till det tillsätter han två liter grädde. Kryddningen är inget spektakulärt utan bara vanligt salt och peppar.
Marcus Lindgren beskriver restaurangens mat som skånsk husmanskost av den gamla sorten. Han har arbetat i restaurangen i över tio år men tycker fortfarande att det är jätteroligt.
– Det är varierande och inte samma mat varje dag. Menyerna utformas en hel del efter det som folk efterfrågar. Ibland händer det att det blir svettigt. Kommer det flera bussar samtidigt blir det körigt men det brukar alltid lösa sig.
Plötsligt hörs ett högt skratt vid dörren. Servitrisen Lina Olsson är på väg ut genom svängdörren med några tallrikar men tvärvänder halvvägs och rusar tillbaks.
– Det blev fel. När jag fick syn på gästerna kom jag på att det var fel. De skulle ju ha lammgryta båda två, säger hon och småskrattar.
Men det hör till ovanligheterna att hon tar ut fel mat. Knepet hon använder är att koppla ihop personen med maträtten.
– Man skriver det liksom i pannan på dem. Så när man ser dem så minns man vad de skulle ha, säger Lina Olsson.
Väl ute i matsalen igen forsar Lina Olsson fram mellan gästerna. Hon hälsar på folk till höger och vänster och ser ut att trivas som fisken i vattnet.
– Jag gillar när det är full rulle. Sedan är jag väldigt social av mig. Jag känner igen många stamgäster och de blir ofta glada när de får se mig.
Men det finns också en baksida av yrket som servitris. Titt som tätt händer det att gäster blir lite för närgångna och går över gränsen för vad som kan anses rumsrent.
– Jag har fått ett par daskar i rumpan och en vanlig kommentar är att "när ska jag få bjuda dig på mat då?". Jag brukar försöka ta det på ett roligt sätt men det är inte okej att de gör så. De borde faktiskt skärpa sig, säger Lina Olsson.
Borta vid Göran Lundins bord har gästerna kommit till kaffet. De är mätta och belåtna men säger också att de ser fram emot nästa torsdag.
– Du förstår, alla längtar till torsdagen. Då är det ärtsoppa med pannkakor. Det är jättegott! Det märks på folk, för en del tar så mycket att det ser ut som om de äter för hela veckan, avslutar Göran Lundin.
Första gästgivaregården i Sjöbo startades i början på 1700 och den första gästgivaren tillsattes hösten 1722 av grevinnan Lewenhaupt på Övedskloster. Den förste gästgivaren var Nils Mattsson.
Gästgivaregården såg ut som övriga bondgårdar i byn. Väggar av korsvirke med vitkalkade fält emellan och tak av halm. Tre kamrar fanns det, en för "adeln", en för "hederligt folk" och en för "gemene sällskap".
Lokaliseringen till Sjöbo ska ha berott på just läget i korsningen mellan vägarna Simrishamn-Malmö och Hörby-Ystad. Likaså behövdes en mellanstation mellan Hörby-Herrestad och mellan Dalby-Tranås.
1727 och 1798 drabbades byggnaderna av svåra eldsvådor och brann ner men uppfördes på nytt igen.
1768 kostade en måltid med tre rätter 20 öre, 1 stop öl 3 öre, 1 varm kammare med ljus och passning 8 öre utan ljus och värme halva priset. En drängsäng och kammare kostade 3 öre. En kanna havre 5 öre och ett lispund hö 12 öre.
1859 köpte Mårten Jönsson gästgivaregården. Mårten Jönsson blev en av Södra Åsums mest betrodda män och var även ägare till Lagården. Lagården hade stora markområden – cirka 160 tunnland med bland annat idrottsplatsen och Storelidsområdet i söder och marknadsplatsen och Folkets hus i Öster. Kreatursbesättningen och arbetshästarna var placerade i Lagården med vagnshästarna hölls i stallet på gästgivaregården.
Vinfirman Wiens och Sederholm i Malmö arrenderade gården av änkan Maria Jönsson från 1876 och köpte sedan ut den. Byggnaderna var ganska förfallen varför man rev dessa och uppförde nuvarande byggnad som stod färdig till sommarmarknaden 1901. Ritat av arkitekten Johan Smedberg från Malmö, som förebild hade han haft det franska jaktslottet Trianon.
Gästgivaregården blev i vinfirmans ägo tills efter första världskriget.
Därefter har det varit ett flertal ägarbyte.
1997 tog Eva och Lennart Mårtensson över gästgivaregården och har drivit den sedan dess. Nuförtiden kan det vara uppemot 300 gäster i restaurangen en välbesökt lunch. Under de senaste åren har omsättningen legat på omkring sex miljoner.
Källa: sjobogastgivferi.se
Missa inte vår kompletta tv-guide!