Målet för den nationella jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina liv. Frågor som lyfts särskilt just nu är att det ska bli jämnare fördelning av makt och inflytande, att det ska vara ekonomisk jämställdhet, jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
– Vi har ju inte nått målen, men mycket har hänt sedan 1960- och 1970-talen. Vi har kommit en bra bit på väg, men det återstår en del, säger Margit Mared och menar att det handlar om "små, små steg mot en jämnare fördelning", för att citera SCB.

En stor del av synlig ojämställdhet finns i arbetslivet. Trots att fler kvinnor än män läser på högskola, så är männen fortfarande bättre betalda i yrkeslivet.
– Det finns ett isärhållande, män och kvinnor finns på olika platser och vi håller gärna mannen som norm och hjälper till att upprätthålla det här systemet utan att tänka på det, säger Margit Mared.

Bland annat är det fortfarande kvinnan som tar större ansvar för barn och familj, exempelvis är antalet kvinnor som tar tar ut föräldrapenning i Halland 55 procent år 2009, jämfört med 45 procent av männen, vilket kan verka jämnt, men 79 procent av dagarna tas ut av kvinnorna.

När det gäller vem som är hemma med sjukt barn är det lite jämnare fördelat då 58 procent av mammorna är hemma 65 procent av dagarna.
22 procent av de yrkesverksamma halländska kvinnorna jobbar inom vården och omsorgen, och nära 50 procent jobbar inom den offentliga sektorn. Ingen enskild yrkesgrupp lockar män på samma sätt, och över 80 procent av de halländska männen jobbar inom näringslivet.

Hur påverkar ojämställdheten inom arbetslivet jämställdheten i övrigt?
– Genom egen försörjning har du också en frihet och antalet förvärvsarbetande i Halland är högt både bland män och kvinnor, säger Margit Mared. Men alla delar går in i varandra och har vi inte jämställt hemma får vi inte jämställt i arbetslivet heller.

Vad tror du mest hindrar ett mer jämställt samhälle?
– När vi agerar utan att tänka på det och bidrar till isärhållandet. När vi har olika förväntningar på flickor och pojkar. Det är en viktig del, och att vi i det vardagliga blir medvetna om hur vi ökar eller minskar ojämställdheten, säger hon.