Länge var Malmö en stad som sällan förekom i poesin men det förhållandet har ändrats under de senaste decennierna. Som medlem i poetgruppen Malmöligan såg jag tidigt den lokala förankringen som en viktig utgångspunkt. Sedan dess har litteraturen om Malmö utökats väsentligt, inte minst med intressanta romaner.

Nyligen har jag emellertid läst ännu ett tillskott till Malmöpoesin, nämligen diktsamlingen "Malmö är en dröm" av Tomas Ekström. Boken utkom i höstas på Siesta och är försedd med ett förord av en annan Malmöskildrare, nämligen Jacques Werup. Till den här bokens charm hör också att den är rikt illustrerad av Maria Lindberg med svartvita foton som fint återspeglar atmosfären i dikterna.

Tomas Ekström bor numera i Hörby kommun och han är ursprungligen stockholmare. Han kom till Malmö på 1990-talet och det är uppenbart att han hyser blandade känslor för rikets tredje största stad. Ändå tycks kärleken överväga men han väjer inte för det smutsiga, fula och ibland rent av frånstötande. Malmö har sannerligen många sidor och just nu när Malmöbilden, det vill säga stadens officiella image, är under debatt så känns det oerhört befriande att ta del av de osminkade texter och foton som tillsammans bildar "Malmö är en dröm".

Titeln är förstås, som Werup påpekar i förordet, smått ironisk. Ändå vill jag gärna tolka det som en kärleksfull ironi. Och nog kan man med Werup uppfatta detta som ett slags hembygdsdiktning av modernt snitt. Det är också signifikativt att Ekström har hämtat ett motto från Niklas Qvarnström, vars "Memento Malmö" är en av de bästa böcker jag läst i genren, en originell långessä om staden som passage och gråzon. Niklas Qvarnström fäste min uppmärksamhet på detta att Malmö skiljer sig från andra svenska städer genom att inte fullt ut vara en del av Sverige. Det kan tyckas vara ett drastiskt påstående, men det ligger nog något i det. Kanske måste man komma till staden utifrån och då gärna norrifrån för att se detta tydligt. Den som då väljer att slå sig ner i Malmö kan med Qvarnströms synsätt få upplevelsen av att ha blivit kvar i en passage. Och hur upplevs tillvaron i ett sådant läge? Ja, Tomas Ekströms dikter berättar genom ögonblicksbilder om en besläktad upplevelse. Ibland är det fråga om en verklighet som går över i det närmast overkliga, situationer som är snudd på surrealistiska, men fortfarande en del av det som kan kallas vardag.

Ändå är det förstås så att Tomas Ekströms dikter har ett slags allmängiltighet då de berättar om livet i dagens samhälle, med allt vad det innebär ifråga om såväl kaotiskt brus som utsatthet. Som alla städer så har Malmö hårda sidor, men precis som i alla andra städer så finns det också ögonblick då det uppstår en oväntad förståelse och gemenskap. Allt detta har han fått med mellan bokens pärmar. Och ibland resulterar mötet mellan kontrasterande element i förtätade miniatyrer:

"På väg genom Malmö, korsar gator
där bilar från ingenstans aldrig någonsin stannar
för någon
Ser två män leda stapplig pensionär, de öppnar grinden,
för honom in till det gamla höstdöda koloniområdet."

Clemens Altgård är kulturskribent och författare