Thomas Östros har varit en av Socialdemokraternas mest framträdande politikerunder femton års tid. När han blev statsråd 1996 sågs han redan då som ett framtidsnamn och en möjlig blivande partiledare. Med sin flint, sina runda glasögon och den något akademiska framtoningen fanns det de som i honom såg en ny Tage Erlander, en person som skulle kunna växa ut till en folkkär politiker.
Thomas Östros är utan tvekan en av Socialdemokraternas mest intelligenta politiker. Statsvetarprofessorn Leif Lewin i Uppsala har sagt att hans två mest begåvade studenter genom tiderna varit en viss Anders Borg – finansministern – samt Thomas Östros, två personer som troligen kunnat göra en lysande akademisk karriär om de inte fångats av den politiska problemlösningens utmaningar.
Nu tycks Östros vara på väg ut från den centrala politiska position som han haft. Med två valnederlag efter varandra jagas det syndabockar. Eftersom Östros stått vid Mona Sahlins sida, och dessutom uttryckt stark självkritik mot partiets politik i valrörelsen, har han skaffat sig många fiender som vill se nya ansikten.
Politikens värld kan ibland vara skoningslös, vilket jag tycker är fallet med ett petande av Östros. Dagens Socialdemokrati har i dag inte alls samma stora begåvningsreserv som förr, eftersom allt färre personer satsar på politik.
Jag tycker det vore en förlust om Thomas Östros försvinner ut i periferin. Hans ekonomiska skarpsinne och debattskicklighet kommer att lämna ett stort tomrum.
@Byli.8.init:Lars J Eriksson