Instinkten kickar in direkt –att rädda liv är en brandmans viktigaste uppgift och det de tränat för.
Att stå och titta på medan en människa befinner sig i en brinnande lägenhet är inget alternativ.
– Det var extremt frustrerande att inte kunna gå in och få ut mannen. Jag var konstant förbannad i flera dagar efteråt. Känslan av otillräcklighet, inte för att jag saknar fysiken eller kunnandet för att gripa in, utan för att jag inte får på grund av vår organisation. Det gör mig förbannad.

När räddningstjänsten kom till lägenheten strax efter midnatt var branden fullt utvecklad. Rök vällde ut ur fönster och dörrar, värmen som kom från elden gjorde det omöjligt att ge sig in för att rädda mannen på egen hand.
–Om det inte varit för värmen hade jag gått in, trots att det är förbjudet. Istället fick jag sitta i altandörren och söka av området innanför dörren, säger Mattias Carlsson.
Han berättar att det inte går att spruta in vatten hur som helst när det finns en människa i lågorna, kroppen kan helt enkelt börja koka. Att släcka elden kommer i andra hand, viktigast är att rädda människoliv.

Men på grund av att de inte var tillräckligt många på plats för att rökdyka fick Mattias Carlsson vänta i flera minuter innan han kunde göra det som är hans huvudsakliga uppgift.
– Jag kommer inte att glömma det här larmet. Även om det kanske inte är det värsta jag varit med om så fastnar det. Vi kommer dit utan ett fullt lag och då går det inte att vinna några matcher.

Mattias Carlsson är noga med att understryka att han inte tycker synd om sig själv i den här situationen.
Snarare vill han att allmänheten ska förstå vilka problem som kommer med att räddningstjänstens styrka i Eslöv faktiskt inte kan utföra det jobb de tränat för direkt när de anländer till en brand.
– Jag tror att åtminstone alla brandmän hade gått in i lägenheten om de hade kunnat. Det är det som vi är tränade för, säger Mattias Carlsson och berättar att insatsen på Karidal sköttes bra med utgångspunkt från styrkans förutsättningar, men ändå blev det så fel.

De minuter som gick från att förstastrykan anlände fram tills deltidsbrandmännen anslöt kändes som en evighet, säger han och menar att de flest brandmän bävar för den här typen av händelser.
– Att jobba förebyggande är jättebra. Men sådana här olyckor kommer alltid att inträffa. Den mänskliga faktorn går inte att förebygga bort.
När rökdykningen väl kunde påbörjas gick det relativt snabbt att få ut mannen. Men minnet av minuterna dröjer sig kvar desto längre hos de inblandade.