| Kultur & Nöje | Sport | Opinion | Personligt | Blogg | Webb-TV | Bostad | Lagfarter | Motor | Väder | RSS |
RECENSION.
Krumelur
Expressteatern, Malmö
Av och med: Ed Damron och Vidisha Malik
Musik: Hugh Chandler
Regihjälp: Mario Gonzales
– Jag tror det är en elefant.
– Men vad ska det bli nu då?
– Det där är en mask.
Gissningarna är många ocsh engagemanget stort bland 4-5-åringarna i publiken när Expressteaterns spelar sin senaste uppsättning Krumelur.
Den handlar om uppkomsten av liv på jorden och mimkonstnärerna Ed Damron och Vidisha Malik tar hjälp av form och färg när de leker fram utvecklingen.
Det börjar med tomhet och isiga berg i form av två vita trianglar som Ed Damron och Vidisha Malik drar in på scenen. Så hittar de ett stort vit klot och när de skalar av det vita finns en gul sol att fästa på väggen. Isen börjar smälta och olika levande varelser tar plats på scen.
Förvandlingsnumren på scen är enkla och definitivt geniala. Ed Damron och Vidisha Malik är från början klädda i helsvart och har runda, vita och opersonliga masker framför ansiktena.
På dessa masker kan de, med kardborreband, fästa koner, cirklar och trianglar i olika färger och storlekar och blir på så sätt olika varelser som publiken lätt kan identifiera.
En orange kon mitt på den vita masken ger oss en fågel med lång näbb, en grön triangel framför hela masken och ett stort öga (vit flörtkula med svart prick på) i varje hand gör förvandlingen till groda lika övertygande.
Naturligtvis förstärks gestaltningen av Ed Damron och Vidisha Maliks suveränt skickliga kroppsspråk och av Hugh Chandlers musik.
Under den dryga halvtimme som föreställningen pågår får vi i publiken också möta elefanter, kaniner, apor, en hund och slutligen en flicka och en pojke.
Barnen i publiken är med vid varje förvandling och gissar vad det ska bli för djur.
Engagemanget upprätthålls lätt för alla väntar med spänning på vad som ska komma härnäst och hur förvandlingen ska gå till. Små scener spelas också upp av de olika djuren – fågeln jagar en mask, kaninen skräms av en räv, aporna bråkar om en banan och pojken och flickan om vilka former de ska använda till sina ögon, öron, näsor och munnar.
Krumelur är definitivt barnteater för små barn när det är som allra, allra bäst. Skenbart enkelt men samtidigt oerhört smart samverkar skådespel, mim, scenografi och kostym och skapar en övertygande och fantasieggande helhet.
Barnens uppmärksamhet står i centrum och de tillåts vara en del av föreställningen de med.
Själv sitter jag på bakersta raden och bara njuter.