Soldaterna ska ha hällt alkohol i hennes ögon och fört in sina vapen i hennes kropp.
Efter avslöjandet blev hon slagen och överöstes med okvädingsord, innan hon brutalt släpades in i en bil av säkerhetstjänsten och fördes bort.

Modet i att ha torterats och våldtagits och sedan offentligt anklaga de som med säkerhet kommer att göra samma sak igen är svårt att fatta.
Försöken att smutskasta henne har varit många. Hon har av myndigheterna omväxlande beskyllts för att vara förståndshandikappad, prostituerad och mentalsjuk. Men historien om henne slutar inte där.

Iman al-Obeidi har berättat sin historia för amerikanska CNN. För att kunna göra detta fördes hon till Gaddafis sons kontor, där hon övervakades av Saadi Gaddafi personligen.
Trots hans närvaro upprepade hon anklagelserna mot soldaterna och sin kritik mot regimen. Inte ens diktatorns son verkade oberörd.

Det är svårt att vara cynisk inför möjligheten till ett bättre liv för kvinnor i Nordafrika när personer som Iman al-Obeidi riskerar liv och lem för sin yttrandefrihet och rätten till sin egen kropp och frihet.
Hur besegrar en regim medborgare som inte ens tystas av tortyr och övergrepp? I längden blir det omöjligt.