Höörskompisarna tog skotern till Treriksröset

Gänget bestående av Patric Bjurhovd, Ligita Luotiene, Anna-Maria Schelter, Zakris Nordgaard vilar nu ut efter strapatsen.
– Jag och Thomas har gjort dagsutflykter på snöskoter tidigare. Den här gången var vi sugna på att samla gänget och göra en äventyrsresa, säger Patric Bjurhovd.

Man tog kontakt med guiden Thore Torneus i Kiruna som ordnade med ett veckoprogram i norra Lappland. Ingen i sällskapet visste riktigt vad man gav sig in på.
– Det var livsfarligt på riktigt, som Ligita Luotiene säger.
Värst var sträckan från Kilppisjärvi till Järämmä i kuperad terräng.
– Sameleden som vi körde på var inte alls pistad. Intill leden ligger branta stup och leden är stundtals så kuperad att du tror att du ska trilla rakt bakåt, säger Thomas Schelter.
– Man känner sig otroligt utlämnad. Åker man inte i grupp så är man rökt, säger Patric Bjurhovd.
På vissa ställen var snön så djup att den gick ända upp på bröstet på dem.
– Vid de tillfällena fick man simma över snön för att kunna ta sig fram, säger Thomas Schelter.

Till slut tog man sig tillbaka till Kiruna via bland annat Treriksröset. I Kiruna väntade ett välförtjänt besök på ishotellet innan hemfärd väntade.
För trots logistiska problem, materiella diton och extrema väderförändringar tyckte samtliga att det var en fantastisk upplevelse.
– Vidderna och känslan av att vara så nära naturen är fantastisk. Man känner sig otroligt liten, säger Patric Bjurhovd.
– För mig var nog Treriksröset bäst. Jag föreställde mig att det är så det kan se ut på Antarktis. Och så känslan av fara och om jag överhuvudtaget skulle överleva, säger Ligita Luotiene.

På frågan om de kan tänka sig en ny äventyrsresa blir svaret svävande.
– Jag vet bara att någon av deltagarna lovat att aldrig sätta sig på en skoter igen, säger Patric Bjurhovd och skrattar.
Sen blir han mer allvarlig.
– En sån här resa gör att jag gnäller mindre i vardagen. Jag uppskattar det lilla mer.