Det är vårvintern 1979. I en medelstor kinesisk stad är allt lugnt på ytan, men under den kokar det när invånarna och myndigheterna förbereder sig på en stor fördömelseceremoni med efterföljande avrättning av Gu Shan som är tidigare fanatisk rödgardist och sedermera stämplad som kontrarevolutionär. Detta är grundhistorien som Yiyun Li långsamt bygger upp sin roman kring. För trots att Gu Shan bara flimrar förbi, så är hon bokens egentliga huvudperson. Hon blir katalysator för romanens rika galleri av bifigurer. De som läsaren får möta i den vardag som vänds upp och ner i svallvågorna efter avrättningen.

Romanen är uppdelad i tre delar där första delen avslutas med just Gu Shans avrättning, vilket lägger grunden för den andra delens klimax. En stor manifestation på stadens torg till Gu Shans minne där det ställs krav på hennes upprättelse. I den tredje delen slår så den kinesiska regimens järnnäve tillbaka mot dem som uttryckt sitt stöd för den avrättade Gu Shan.
Berättelsen styrka är just att det är bifigurernas historia som berättas och att vi får ta del av hur Gu Shan och hennes avrättning påverkar deras existens. Vi får till exempel möta Kai, nyhetsuppläserska i regimens radiokanal, som i direktsändning tar ställning för Gu Shan. Något som mot slutet ska visa sig vara väldigt ödesdigert.

Andra karaktärer som berör är den unge mannen Bashi som blir vittne till Gu Shans avrättning och hur dödgrävaren sedan skändar hennes kropp. Bashi är en simpel man vars högsta önskan är att bli av med oskulden, men ingen kvinna vill ha honom. Utom Nini, en ung flicka som behandlas som en slav av sina föräldrar. Just skildringen av hur Bashi och Nini finner varandra är mycket rörande.

Tyvärr blir det lite rörigt med alla dessa parallella historier som ska berättas. Vissa karaktärer går förlorade, medan andra stundtals överexponeras. Ibland känns det som om Yiyun Li inte har vågat vara riktigt tuff när hon redigerat sin berättelse.
Samtidigt ger det myllrande persongalleriet en tvärsnittsbild av det kinesiska samhället, som trots att regimen säkert hävdar motsatsen, är ett klasssamhälle. Nästintill feodalt att döma av Yiyun Lis beskrivning. Den sista tredjedelen av De hemlösa blir nästan en parafras av George Orwells klassiska dystopi 1984 i sin skildring av hur kommunistregimen slår ner på Kai och hennes meddemonstranters försök att göra sin avvikande åsikt hörd.

De hemlösa är Yiyun Lis debutroman, hon har tidigare gett ut en novellsamling, och det märks till viss del. Berättelsens tempo svajar fram och tillbaka med vissa longörer. Och som jag tidigare nämnde blir det stundtals rörigt med alla bifigurer vars berättelser ska balanseras mot varandra.

Detta till trots så njuter jag av läsningen och Yiyun Li lyckas med konststycket att väcka min nyfikenhet. Både gällande Kina med dess rika historia och kring Yiyun Lis fortsatta författarskap. Jag ser redan nu fram emot att få läsa hennes nästa roman.