Assitej är en internationell organisation med 85 medlemsländer som arbetar för teater för barn och ungdomar. Varje medlemsland har en nationell organisation också och vart tredje år hålls en stor världskongress i något av medlemsländerna.
I år är det Sverige och Danmark som samarbetar om värdskapet i Malmö och i Köpenhamn.

27 teatergrupper från världens alla hörn kommer att spela upp sina föreställningar i bägge städerna och 1 200 teaterarbetare från hela världen kommer att delta i work shops och seminarier. Just att få en riktigt nternationella prägeln på programmet har varit viktigt för Niclas Malmcrona och hans danska kollega Peter Manscher.

– Syftet med världskongressen är att ge alla som jobbar med barn- och ungdomsteater en möjlighet att mötas och att få nya idéer och impulser, säger Niclas Malmcrona. Men vi vill också skapa en festlig festival som lockar vanliga människor och erbjuder föreställningar från andra delar av världen. Annars är det lätt att det bara blir en uppvisning av värdlandets scenkonst.

Det är just möjligheten till internationellt utbyte som gjort att NiclasMalmcrona arbetat inom Assitej under så många år. Han är egentligen teaterproducent men blev engagerad i Assitej i samband med världskongressen i Stockholm 1990. 1999 till 2008 var han generalsekreterare för internationella Assitej. Nu är han generalsekreterare för svenska Assitej och har jobbat med årets kongress och festival sedan 2008 när det blev bestämt att Malmö och Köpenhamn skulle dela på värdskapet.

520 teatergrupper anmälde intresse för att spela sina föreställning under världskongressen. En kommitté, ledd av Susanne Osten, har sedan gjort urvalet utifrån vissa kriterier.
– Pjäserna ska vara nyskrivna, det vill säga skrivna efter 2000, säger Niclas Malmcrona. Och så ville vi försöka få med alla världsdelar. Dessutom bestämde vi från början, på gott och ont, att alla nordiska och baltiska länder skulle vara representerade.

Utöver de 27 grupperna deltar också arrangörsländerna Sverige och Danmark med tio föreställningar var.
– Vi måste ju ändå passa på och att visa bra föreställningar härifrån också. För Sveriges del blir det en spegling av hur scenkonst för barn ser ut här. Det ovanliga med Sverige är att även de stora institutionsteatrarna spelar för barn. Bland de tio svenska grupperna har vi fått med allt från Kungliga Operan till Minna Krooks Dans som består av tre personer.

Sverige har länge setts som ett ledande land inom barnteater och Niclas Malmcrona berättar att när världskongressen hölls i Sverige 1990 pratade man mycket om det svenska undret. I dag har övriga Europa kommit ikapp och själv tycker han att den mest spännande barnteatern just nu görs i Holland och flamländska Belgien. Och så är han förtjust i den tyska spelstilen.

– Den tyska föreställningen Berlin 1961 som ingår i vårt program gillar jag verkligen. Här gör man en överenskommelse med publiken om att det här är teater och man har också en politisk och historisk fond och en mycket teatral spelstil.
En annan föreställning som han gillar är den franska Wolfed Down som bygger på sagan om Rödluvan.
- Det är en märklig, grotesk föreställning som inte liknar något annat och definitivt inte är något för en yngre publik.

Barnteater ser naturligtvis olika ut i olika delar av världen men Niclas Malmcrona menar att mycket i grunden ändå bygger på en västerländsk teatertradition.
– Vi har ju den anglosaxisa barnteatertraditionen som bygger mycket på att man ska lära barnen något, ämnesbaserad teater. Den här teatern ser man mycket av i östra och västra Afrika till exempel där England haft många kolonier. I Västafrika däremot är man mer påverkad av fransk teatertradition.

Niclas Malmcrona berättar vidare att i Korea och Japan har barnteater med kontakt med ländernas traditionella teater men att i Kina finns det mycket man inte kan spela av ideologiska skäl, vilket påminner om barnteatern i Sovjetunionen.
– Och i Nordamerika är barnteatern verkligen genomkommersiell. Man har stora shower för stor publik i stora hus eftersom man måste sälja mycket biljetter och locka sponsorer. Det finns inte heller någon teatergrupp från Nordamerika med i festivalprogrammet. Kanada, som är mer influerat av europeisk teatertradition, finns däremot representerat liksom till exempel Australien, Zambia, Ryssland och Turkiet.

Och bäst av allt, hittills, har den japanska föreställningen Gamarjobat Silent Comedy sålt.
– Och så har vi sålt mycket till de danska och svenska föreställningarna. Men, jag tycker verkligen man ska passa på och se teater från andra delar av världen när man har chansen.