Att Sara Mortazavi skulle ägna sitt yrkesliv åt något med någon form av kulturell koppling har hon alltid vetat.
– Eller, egentligen har jag aldrig tänkt på det på det viset. Det är först nu, med facit i hand, som man ser att det har funnits en spikrak linje hela vägen.

För kulturintresset fick hon med modersmjölken. Föräldrarna (hon kallar dem kärleksfullt för "kulturkoftor") tog ofta och gärna med sig sina barn på teater, både i hemstaden Lund och i Malmö.
– Och så har jag alltid varit intresserad av film och foto. Som tolv-, trettonåring skrev jag egna filmmanus, som jag iscensatte med mina kusiner och syskon som skådespelare.

Någon längtan efter att själv stå i rampljuset har hon dock aldrig känt.
– Nej, absolut inte. Det är i kulisserna jag vill vara.
Och det är i kulisserna hon har hamnat, efter avslutade universitetsstudier inom statsvetenskap och medie- och kommunikationsvetenskap.
– När jag var färdig, hösten 2009, fick jag en praktikplats på Skånes Dansteater. Det var en otroligt inspirerande miljö att jobba i.

Gästspelet på dansteatern blev emellertid kortvarigt. Redan i november samma år handplockades hon till jobbet som pr- och marknadsansvarig på Assitej, en ambulerande internationell teaterfestival för barn och unga, som i maj 2011 – det vill säga nu – går av stapeln i Malmö och Köpenhamn.
– Det har varit en fantastisk tid. Jag är faktiskt den av oss här i Malmö som jobbat längst med Assitej. Det har helt klart blivit mitt lilla skötebarn.

Den 20 maj går ridån upp. Under tio dagar ska 1 200 teaterarbetare från 29 länder dels framträda på en rad scener i de båda värdstäderna, dels delta i mängder av seminarier och workshops.
– Det är en otrolig känsla. En kick utan dess like. Nästan lite overkligt. Det känns fantastiskt att få vara med och ge det här till Malmö, att ta hit teatergrupper från länder som ju i stor utsträckning finns representerade bland Malmöborna.

Men, tillägger hon, någonstans i lyckoruset finns även ett stråk av vemod.
– Jo, lite blandade känslor blir det ju. Jag tror nog att man får räkna med att det kommer en ganska stor dos separationsångest efteråt.
Arbetslös blir hon inte, bara för att Assitej sätter punkt. I september tillträder hon sin nya tjänst, som marknadsförare och publikutvecklare på Månteatern i Lund. En av de teatrar från vilka hon har skimrande barndomsminnen med sig i bagaget.
– Jo, det känns lite som att cirkeln är sluten. Det känns väldigt fint att få vara med och göra något för kulturen i Lund. För även om jag bor i Malmö numera så är och förblir jag Lundabo i själen.

Debatten där mer eller mindre öppet skadeglada Malmöbor kritiserar Lunds sömniga kulturliv ger hon inte mycket för.
– För det första förstår jag inte varför man ska jämföra städer med varandra. Malmö är Sveriges tredje stad, det är klart att det betyder att man har helt andra förutsättningar än Lund. För det andra finns det otroligt mycket spännande kultur som pyser under ytan i Lund, utan att riktigt nå fram. Men ambitionerna att ändra på den saken finns där, bland annat i form av den nyinrättade kommunala arrangmangsenheten.

I hennes kommande arbete på Månteatern ingår bland annat att bredda teaterns publik och locka nya grupper till föreställningarna, inte minst sådana med rötter i andra traditioner än den svenska.
– Eftersom jag själv har en pappa som kommer från Iran så är det förstås ett väldigt spännande uppdrag för mig, konstaterar Sara Mortazavi, som ogärna kallar sig vare svensk eller iranier ("Jag är från Lund, helt enkelt").

Modern är svensk, och både Sara Mortazavi och hennes småsyskon är födda här, men trots det har hon ett varmt förhållande till Iran.
– Det iranska folket är helt fantastiskt. Så givmilda, generösa och öppna. Min släkt bor i en liten by uppe i bergen, som är helt makalöst vacker. Luften, tystnaden. Att sova direkt under stjärnhimlen. Jag vet att många associerar till politiska konflikter och kvinnoförtryck när de hör talas om Iran, och det finns förstås också där, men för mig personligen är bilden en helt annan.

Hösten innebär inte bara nytt jobb för Sara Mortazavi. Hon ska bli mamma också.
– Det känns verkligen som att gå in i ett helt nytt kapitel. Det är överväldigande och spännande.
Hon har alltid älskat att ha många bollar i luften (parallellt med heltidsarbetet på Assitej har hon bland annat jobbat med scenkonstbiennalen Bibu i Lund) och planerar inte att dra ner på tempot bara för att hon får barn.

– Jag får förstås se hur det känns när jag väl är där, men just nu känner jag att jag vill fortsätta som förut, och låta allt hända på samma gång. Lyckligtvis har jag en sambo som har en lite annan inställning. Vi har ganska otraditionella könsroller, helt klart.