Odlandet började han med sedan hans flickvän (vars föräldrar är lantbrukare med en gård på Österlen, där hon har mutat in ett eget trädgårdsland) hade låtit en beställningskatalog för fröer ligga framme därhemma.
– Jag satt och bläddrade i den och fick för mig att jag skulle beställa något, och så liksom bara blev det chilipeppar. Jag erinrade mig att en kompis hade odlat det inomhus, och att det hade gått ganska bra.

På den tiden var det nämligen inomhusodling som gällde för Mattias del, i den lilla balkonglösa ettan i Kävlinge. Sedan han och flickvännen förra året flyttade in i en marklägenhet på Linero i sydöstra Lund har förutsättningarna förändrats radikalt. De plantor som Mattias Olsson drivit upp under vintern, och som börjat få det rejält trångt på sin lilla fönsterbräda, ska snart flytta ut i någon av de generösa rabatter som omgärdar lägenhetens uteplats. Här finns utrymme för betydligt mer än "bara" chilipeppar.
– Jo, i år har vi lite andra saker också, som tomater, bönor, vitlök, paprika och basilika.
Men som sagt, det är för chilipepparn han brinner, och det var med chilipeppar det började.
– Fast den där allra första lilla plantan som jag satte blev det inte så mycket med. Jag tror att den gav tre frukter, så det var ju inte så mycket att skryta med.

Men trots den modesta skörden hade Mattias Olsson fått blodad tand.
– Det var ju ändå kul att man fick något. Så jag började läsa lite på internet, för att se vad man kunde göra för att lyckas bättre, och då öppnade sig en hel värld.
Det finns över 100 olika sorters chilipeppar, berättar Mattias Olsson, som dock håller sig till en något mer begränsad repertoar.
– I år odlar vi sju olika sorter.
En rolig sak med just chiliodling är att plantorna varierar så mycket i utseende och karaktär, tycker Mattias Olsson.
– En del blir höga, andra låga och kompakta. En del har brokiga blad, andra ludna. Och sedan varierar ju frukterna väldigt mycket i både form, färg och storlek.

Bloggen sjösatte han i augusti förra året.
– Från början var tanken först och främst att ha någonstans att skriva upp när saker och ting händer. En sorts loggbok. Jag märkte hur lätt det var att blanda ihop vad vi hade gjort den här sommaren med vad som hänt ett år tidigare.
Ett annat syfte var att få utlopp för det fotointresse han länge närt.
– Det kändes roligt att ha någonstans att visa upp sina bilder, i stället för att bara lagra dem på hårddisken.
I snitt har bloggen någonstans mellan tio och 20 besökare per dag.
– Mest besökare har jag haft när jag har skrivit om våra olika byggprojekt, som när vi byggde en spaljé och en självvattnande kruka. Det har lockat ganska mycket folk.

En chiliblogg kan förefalla som ett aningens obskyrt koncept, men icke, Mattias Olsson skakar bestämt på huvudet.
– Nej, jag läser själv ytterligare fyra eller fem stycken.
Det är odlandet han gillar, snarare än chilipepparn som sådan.
– Det är odlandet som är själva grejen, men det är klart att vi använder en hel del chilipeppar i maten.
De skördade frukterna kan torkas, förvandlas till hemkokt chilisås eller strimlas och frysas.
– Men det är klart, ibland kan man faktiskt inte göra av med allt man får. Förra året fick vi 70 frukter från en enda planta. Då måste man ge bort en del.
När han inte odlar chilipeppar eller bloggar jobbar han som forskningsingenjör, med en tjänst fördelad mellan Fysicum och Institutionen för geo- och ekosystemvetenskaper i Lund.
– Jag trivs väldigt bra. Det är en stimulerande miljö att arbeta i, det händer ständigt nya saker och man lär sig hela tiden något nytt.

Ett annat intresse är träning. Han har tränat mycket kampsport i sina dagar, men ägnar sig numera främst åt yoga.
– Jag är ingen slagskämpe, det har alltid varit den mentala biten inom kampsporten som tilltalat mig mest. I yoga får du det mesta, du tränar upp både smidighet, styrka och koncentration.
Springer gör han också, ofta och långt.
– Jag springer tre gånger i veckan, ungefär. Förra året sprang jag mitt första maraton, i Köpenhamn. Det var en upplevelse.