När tidningen hälsar på hemma hos Majlis Andersson i Hofterup är hon ute och arbetar i trädgården.
För ett år sedan hade ingen trott att hon skulle orka med att ens gå ut.
66-åriga Majlis Andersson lider nämligen av den svåra lungsjukdomen alfa 1 antitrypsinbrist.
Diagnosen fick hon för drygt tio år sedan. Åren innan hade hon drabbats av återkommande infektioner och svår hosta. Efter flera utredningar och antibiotikakurer togs tillslut ett blodprov som visade att hon led av ärftliga sjukdomen.
– Jag hade ingen som helst aning om arvet förrän jag blev sjuk, säger Majlis Andersson.

Sjukdomen, som gör att lungvävnaden sakta bryts ned, förvärrades med åren. Hon fick svårt att gå i trappor, orkade inte umgås med sina vänner och hade återkommande infektioner med svår hosta och andnöd. Hennes man fick ta över hushållssysslorna och barnen fick hjälpa till med vardagssysbestyren.
– Det blev deppigt emellanåt. Tillslut orkade jag ingenting och satt bara i en fåtölj, säger Majlis Andersson.

Behandlingen bestod av inhalationer. Lungtransplantation var inte aktuellt på grund av åldersskäl och Majlis såg en dyster framtid framför sig med syrgasberoende och rullstolsbehov.
2009 blev hon tillfrågad om att delta i en studie där en ny behandlingsmetod mot emfysem skulle testas.
Den gick ut på att ventiler placerades i lungan för att stänga av de delar som var sjuka.
Efter många provtagningar och undersökningar tog det ett år innan hon kallades till sjukhuset för att genomföra ingreppet. När det väl var dags hade hon inga förhoppningar om resultatet.
– Jag var jättenervös men tänkte att jag måste ta chansen.
Under ingreppet var Majlis bedövad men inte nedsövd. Fyra ventiler placerades i hennes vänstra lunga.
– Jag fick mycket smärtstillande och märkte inte att de satte in ventilerna. Helt plötsligt sa läkaren att det var klart.
Majlis kände sig bättre direkt efter ingreppet. Dagen efter fick hon besök av sin man.
– Det var som natt och dag. När jag besökte henne efter operationen gick hon ut till dagrummet, utan att stanna eller rossla. Jag kunde inte hålla tårarna. Det är ett mirakel, säger maken Roland Andersson.
Efter operationen har parets liv förändras. De orkar bjuda hem vänner och familj och planerar att snart åka på en utlandsresa.

Ingreppet har inte botat Majlis från sjukdomen och hon drar fortfarande på sig många infektioner, men mellan infektionerna känner hon sig pigg och frisk.
– Mitt liv har blivit helt annorlunda. Jag har fått livsglädjen tillbaka. Jag hoppas läkarna får operera fler patienter, säger hon.