För den utomstående är det lätt att se LRF som en smal intresseorganisation för en viss yrkesgrupp.
Men vi äter alla mat, vilket gör att det svenska jordbruket i någon mån angår oss alla, eller åtminstone borde göra det.
LRFs nya ordförande heter Helena Jonsson. Hennes första tal som ordförande var intressant, inte minst genom sitt förhållningssätt till EU.
Hon menar att allt fokus inte ska ligga på att avskaffa jordbruksstödet, utan att landsbygdsministern i synnerhet och regeringen i allmänhet bör fokusera på vad Sverige vill göra med det stöd som tillfaller oss i nuläget.
Som bland annat Marit Paulsen brukar påminna om finns det större rörelsemån inom jordbruksstödet än vad många kritiker antar: nidbilden av storbonden eller adelsmannen som tjänar storkovan för att odla något som inte behövs stämmer illa.
Hon trycker på att regelverk och krångel måste minska för lantbrukare.
Regeringen prioriterar regelförenkling, men företagarna tycker inte det är tillräckligt, enligt de siffror som finns. Det är inte annorlunda för lantbrukare: de är också små- och storföretagare, så den frågan tål att diskuteras vidare.
Jonsson menar att LRF ska bejaka medlemmarnas och verksamheternas olikhet, vilket ger hopp om en progressiv hållning för LRF i framtiden.
Både konsument och lantbrukare vinner på att man belyser hur diversifierat modernt jordbruk är och att potentialen bör tas om hand därefter.
@Byli.8.init:Martina Jarminder