Under rättegången visades videoförhör med den 14 år gamle pojken, som var målsägande. I dessa berättade pojken att kvinnan "tjatat" till sig samlag vid i vart fall ett av de tre tillfällen de två ska haft sex. Han berättade också att han inte i egentlig mening medverkat frivilligt vid något av tillfällena.

Men enligt rätten, med domare Jan Alvå i spetsen, kan videoförhören inte läggas till grund för bedömningen i fallet. Detta med hänvisning till Europakonventionen, som säger att den åtalade och dennes försvarsadvokat alltid ska ges möjlighet att själva förhöra vittnen som åberopas av åklagarsidan. Den möjligheten gavs inte i detta fall.
– För det första så hölls förhöret med målsäganden innan den misstänkte hördes, så målsäganden kunde överhuvudtaget inte konfronteras med uppgifterna. Sedan fick den tilltalades advokat inte chansen att ställa frågor, säger Jan Alvå.

I domen utgår därför rätten från den tilltalade kvinnans uppgifter. Hon menar att initiativet till samlag vid första tillfället varit ömsesidigt och vid det andra tillfället kommit från pojken. Något tredje samlag ägde aldrig rum, menar kvinnan.

Lagen om våldtäkt mot barn är konstruerad så att det inte behöver ha förekommit något våld eller tvång för att man ska dömas, det räcker med att en av parterna är under 15. Dock finns en undantagsparagraf som säger att om skillnaden mellan parterna när det gäller ålder och utvecklingsnivå är ringa, så ska rätten fria. I det här fallet har enligt rätten inget våld förekommit och kvinnan har en utvecklingsnivå som inte motsvarar hennes faktiska ålder. Därför frias kvinnan.