Som oavlönad piga, vars enda kompensation tycks vara
glåpord, skurar hon och fejar dagarna i ända. Och inte får hon följa med
till balen på slottet heller.

Trodde styvmorsan ja! Men Askungens gudmor,
spelad av Sandra Danielsson, som också är innehavare av ett trollspö, fixar
allt. Hon förvandlar en pumpa till en lyxlandå, skaffar fram både kusk och
festkläder och ser till att Askungen får vara med på balen och dansa med
prinsen. Och så säger det ”klick”, som det brukar göra i kungliga kretsar.

Men så tappar lilla Askungen skon när klockan slår tolv, och förtrollningen
bryts. Sedan söker prinsen och hans hovmarskalk efter ägaren till skon. Den
passar inte på någon fot utom Askungens. Och givetvis är det hon som får
prova den sist av alla. Så det blir happy end och styvmodern och
styvsystrarna får stå där med långa näsor. Härligt!

Pipedream Productions uppsättning av Richard Rodgers och Oscar Hammersteins
50-talsmusikal om Askungen, som ursprungligen skrevs för television, är
suverän. Generös, färgglad, fartfylld, rolig och – för att ta till Askungens
egna ord på julafton – ”alldeles, alldeles underbar”. Den passar lika bra
för stora barn som för små. Och den som inte ler och har roligt bör
lämpligen låsa in sig i källaren och läsa någon av de nyare ryska
existensialistförfattarna i stället. Eller uppsöka närmaste
distriktsläkarmottagning.

Samira Alm, som Askungen, är fullständigt oemotståndlig och man förstår
verkligen prinsen. Hon agerar med massor av värme, sjunger väl. Men
styvmorsan är kanske ändå den som kammar hem de ljudligaste ovationerna.
Hon, det vill säga, Suvi Ruotsalainen, är elakare än elak och fruktansvärt
rolig mellan varven.

Roliga är också hennes båda döttrar Gabriella och
Petronella, gestaltade av Michaela Persson och Maria von Schéele. När de
inte kastar glåpord efter Askungen träter de med varandra och råkar allt som
oftast i slagsmål. Dråpligt, fyndigt och festligt! Den stilige prins
Christian, som får Askungens hjärta att slå volter, spelas med pondus av
Christoffer Rönndahl och som hans föräldrar, kungen och drottningen alltså,
får vi se teaterdirektören själv Mathias Dümmatzen och Anna Ráez.

Dessutom vimlar det av folk i det lilla kungadömet, framför Donald Eldenbergs som
vanligt utsökta scenbygge. Där minglar, dansar och sjunger unga och gamla,
ostmästare, slaktare, lakejer och, inte minst, en synnerligen välljudande
hovmarskalk vid namn Leopold. Bakom hans mask döljer sig rutinerade före
detta Lundaspexaren Olof Gustafsson.

Har ni inget annat för er under de två kommande veckosluten bör ni utan att
tveka bege er till Hög. Och har ni, mot förmodan, annat för er, så strunta i
det och far till Hög ändå! Ta gärna med barn, barnbarn, far- och
morföräldrar! Ni kommer inte att ångra er.