Men det är ingen slump att den brasilianska kampsporten ser ut som en blandning av kamp och dans till musikackompanjemang. De afrikanska slavar som uppfann kampmetoden var tvungna att maskera den så att de portugisiska plantageägarna inte förstod vad det egentligen var man höll på med.

I Malmö finns sedan 2008 Abadá Capoeria Malmö med ett 30-tal medlemmar. På lördagen bjöd medlemmarna in Malmöborna till Barnens scen i Folkets park för att dels se en uppvisning i sporten, dels vara med när medlemmar uppgraderades i närvaro av capoeiramästaren Pernilongo från Brasilien.

Varför då lära sig capoeira? Ja, först är det en bra motionsform, berättar föreningens ordförande Pernilla Dos Santos. Hela kroppen får sig en genomkörare under ett pass.
Sedan är capoeira mer än bara en kampsport, det handlar om brasiliansk kultur och musik och om slavarnas historia.
Man kan tävla i capoeira. Men det är inte en kontaktsport även om man får röra sin motståndare.
- Man ska markera att man kan träffa, avsikten är inte att slå.

Fast motståndare är nog egentligen fel ord att använda om en capoeirakamp, tycker Pernilla Dos Santos. Medspelare är bättre. Man kämpar ju visserligen mot varandra, men samtidigt spelar man tillsammans.
- Man kan inte göra sin egen grej. Om man bryter motståndarens spel, till exempel sätter en fot i vägen så att det inte blir ett fint flöde, så får man minuspoäng.

När man väl börjat med capoeira så får man förr eller senare ett smeknamn, det hör till sporten. Tränaren i Malmöföreningen heter utanför rodan - capoeiraringen - Fernando César Dos Santos Folho. I ringen heter han Graduado Anum, vilket ungefär betyder "Den svarta fågeln som dör om den sitter i en bur".

Smeknamnen ges hur som helst med hjärtat och de är inte elaka.
- Det är kärlek i det, försäkrar Pernilla Dos Santos. Men det är tränaren som bestämmer namnen, kanske efter något i ens person eller i utseendet.