Egentligen är dessutom situationen betydligt värre än som speglas av statens skuldkris. Inte bara nationen är skuldsatt utan det är också de privata huhsållen, företagen, många städer och delstater. Så även om fokus nu riktas på den federala skuldkrisen så kommer hanteringen av den inte att räcka för att långsiktigt återge USA ekonomiska styrka.

Den som är satt i skuld är inte fri, sa den svenske dåvarande statsministern Göran Persson när Sverige skulle sanera ekonomin efter 1990-talskrisen. När USA nu försöker ta itu med det akuta läget sker det inte alls med samma kraft. Istället försöker man lyfta på lånetaket och genomföra rätt måttfulla besparingar. Att höja skatterna tycks inte bli av eftersom republikanerna blockerar en sådan lösning.

USA kommer knappast att riskera konkurs även om ekonomin inte är mycket bättre än i krisländerna i eurozonen. Men det finns en drastisk skillnad, USA är världens största ekonomi, vilket gör att hela omvärlden är så starkt beroende av landets utveckling.
Det vi nu ser besannar den klassiska sanningen: Om du är skyldig banken 100.000 har du problem. Om du är skyldig banken 100 miljoner har banken problem.

En uppgörelse mellan president Barack Obamas demokrater och republikanerna blir något av första förband för den amerikanska ekonomin. Men det löser inte de grundläggande obalanserna, de som beror på att USA:s ekonomiska storhetstid i grunden är över.