Förra året skrev jag en krönika om "den intellektuelle mördaren", Unabombaren. Ted Kaczynski dödade tre personer och skadade 23 och räknas som en seriemördare. Genom att erkänna sig skyldig slapp han dödsstraff och sitter inspärrad på livstid. I likhet med den norske terroristen Breivik skrev han ett manifest. Unabombarens manifest är en lång essä som han genom utpressning fick publicerad i New York Times och Washington Post 1995. Texten spreds sedan över internet, fick namnet The Unabomber Manifesto och betraktas som en civilisationskritisk stridsskrift. När det först kom uppgifter om Breiviks manifest påstods det till stora delar likna Unabombarens. Det visade sig vara en felaktig uppgift planterad av Hans Rustad, som ligger bakom det norska antimuslimska forumet document.no, där Breivik varit aktiv.
Om Kaczynski var en enstöring som levde isolerat och utan tillgång till internet så var Breivik uppkopplad och deltog i diskussioner på olika högerextrema och populistiska mötesplatser.
När Mattias Gardell i Aftonbladet (29 juli) redogör för sin granskning av Breiviks manifest så urskiljer han fyra tongivande idéströmningar: "nutida islamofobiskt tankegods, kulturkonservativa traditioner, element ur modern vitmaktideologi och antifeminism, allt inramat av ett utpräglat romantiskt manligt krigarideal."

Om författaren Cynthia Ozik i en omtalad artikel i The New Yorker kunde jämföra Kaczynski med Dostojevskijs romanfigur Raskolnikov så påminner Breivik mer, som typ, om mördaren i Bret Easton Ellis "American Psycho". Utåt sett en framgångsrik, välanpassad och välklädd börsklippare, invändigt en svårt störd person med våldsfantasier och förmåga att omsätta dem i handling.
Breivik framstår, milt uttryckt, inte som någon särskilt intellektuell person och enligt uppgift består cirka 40 procent av hans manifest av rena avskrifter. Snarast skulle man kunna kalla honom en antiintellektuell med en förvriden världsbild som präglats av den nya populistiska högerns värderingar. Våldsstrategin har Breivik emellertid, som Gardell påvisat, hämtat från högerextrema kretsar i USA. Det är också ursprungligen från de miljöerna som kunskaperna om bombtillverkning, vapenanskaffning och stridsmetoder har spridits till likasinnade i Europa. Det torde också vara därifrån Breivik hämtat idén om att angripa företrädarna för den multikulturella ideologin. I den norske terroristens fall handlar det om att skapa ett kristet, konservativt monokulturellt Europa. Breivik påstår sig hata Hitler och vara mot slaveri och apartheid. Det motsägs dock av hans tal om etnisk renhet och möjligheten att deportera människor från andra kulturer.

På en punkt påminner dock Breivik om Unabombaren. Precis som hos Ted Kaczynski finner man den narcissistiska utvaldhetstanken, föreställningen om att kunna spela en betydande historisk roll genom att väcka människor till revolt mot den rådande ordningen. Ironiskt nog kan effekten i Breiviks fall bli den motsatta. För de nordiska högerpopulistiska partierna måste det vara ytterst besvärande att så mycket tankegods i massmördaren Breiviks manifest sammanfaller med deras egna partiprogram.

Clemens Altgård är kulturskribent och författare