Det ska uppenbarligen till en Glasnyckel (Skandinaviska Kriminalsällskapets deckarpris) för att intressanta nordiska kriminalromaner ska översättas till svenska. Tidigare i år har vi stiftat bekantskap med danska Jussi Adler-Olsen som fick Glasnyckeln 2010 för sin Flaskpost från P. Nu ger Lindelöws förlag ut finska Matti Rönkäs Med en mördares ansikte. Det här är den första delen i Rönkäs serie om privatdetektiven Viktor Kärppä och den kom ut i Finland redan 2002. Rönkäs tredje bok om Kärppä, Ystävät kaukana, fick Glasnyckeln 2007 och därmed blev också Matti Rönkä den första finska författaren som fått priset.

Matti Rönkä jobbar som journalist på Finlands statliga television YLE i Helsingfors men växte upp i norra Karelen nära ryska gränsen. I sina kriminalromaner återvänder Rönkä delvis till Karelen och låter huvudpersonen Viktor Kärppä vara född i ryska Karelen men invandrad till Finland efter Sovjetunionens fall och numera bosatt i Helsingfors. Kärppä har sin mamma kvar i Karelen och en bror i Moskva och känner sig som en outsider i det finska samhället. I sitt jobb som privatdeckare rör han sig i en gråzon mellan lagligt och olagligt. Han har kontakter med både ryska maffian och finska polisen och växlar mellan att hjälpa till med enklare smugglingsuppdrag och att tipsa polisen.

När den medelålders bokbindaren Aarne Larsson söker upp Kärppä för att få hjälp med att hitta sin fru Sirje Larsson dras Kärppä in i ett fall som sätter hans olika lojaliteter på hårda prov. Sirje är invandrare från Estland, betydligt yngre än sin man och syster till den ökända estniska gangstern Jaak Lillepuu. Frågan är om hon har någon koppling till sin brors kriminella verksamhet, om hon helt enkelt har lämnat sin man eller om hon har blivit mördad.
Med en mördares ansikte är skriven i klassiskt korthuggen, hårdkokt stil men sjuder samtidigt av undertryckta känslor och dras sig inte för så väl drastisk som klurig humor. Att läsa Matti Rönkä är definitivt att möta nya världar och nya sammanhang i ett grannland som åtminstone jag vet alldeles för lite om. Jag vill ha mer och hoppas att Lindelöws förlag håller fast vid Rönkä. Hittills har han skrivit fem böcker om Viktor Kärppä.

Amerikanska Harlan Coben började sin deckarbana med en serie om sportagenten Myron Bolitar men fick sitt stora genombrott med den fristående thrillern Berätta inte för någon (på svenska 2003). Den är en riktigt skicklig berg- och dalbaneupplevelse i spänning och efter den kom ytterligare ett par thrillers i samma smarta spänningsklass - "Borta för alltid" och "Ingen andra chans". Men sedan var det som om Coben, eller möjligen jag, tröttnade och böckerna rullade på i alldeles för likartad stil.

Nya "För evigt dömd" (Forum) handlar om tv-reportern Wendy Tynes som blir indragen i utredningen av en 17-årig flickas försvinnande när en pedofil hon avslöjat i sitt tv-program kopplas till försvinnandet. Det är definitivt en klurig intrig Coben snott ihop även denna gång men på något sätt har det blivit förutsägbart att ingenting någonsin är som man tror i hans böcker. Dessutom är språket ovanligt stelbent och uppdelningen mellan ont och gott minst lika stelbent.

Det är definitivt dags att konstatera att min Coben-period är ett väldigt avslutat kapitel.