Ett tajtare Mohammed Ali
RECENSION. "Att sommarens giggande har gjort dem gott råder ingen tvekan om."
Lilla scenen, Posthusplatsen
26 augusti
Det måste vara en häftig resa de har gjort, det här året.
I våras var Moms och Alias Ruggig i princip okända utanför inbitna hiphopkretsar men sedan "riktiga" debutalbumet "Vi" släpptes i april har det hänt en hel del, Kritikerna hyllade plattan, den har genomsnittsbetyg 4,2 av 5 på sajten Kritiker.se som samlar dagspressens recensioner, de har uppträtt i tv och låtarna "Postkodsmiljonär"och "Ghettobarn" har blivit hits.
När jag själv skulle köpa plattan hos min lokala, i normala fall väldigt välsorterade, skivhandlare var den tokslut både där och tydligen också på skivbolaget för jag fick vänta på den i två månader.
Jag såg Mohammed Ali i juni på Siestafestivalen och intrycket då var att de var två charmiga killar med sympatisk framtoning, skarpa, välformulerade och socialt relevanta texter och väldigt vassa skills bakom mikrofonerna.
Att sommarens giggande har gjort dem gott råder ingen tvekan om. Allt det positiva från spelningen i våras finns kvar men till det har kommit en hel massa rutin och driv.
Det är helt enkelt en tajtare show de bjuder på i Malmö. Säkert hjälper det till att publiken är bra mycket större än den var i Hässleholm. Det känns som de lyckades fånga upp nästan hela den publik som amerikanska indierapparna CunninLynguists dragit till den större av de båda scenerna på Posthusplatsen.
Och jag tror knappt någon blev besviken. Trots att de bara har ett album och en mixtape i bagaget har de låtmaterialet att väl fylla ut sin tid på scenen utan att någonting känns som utfyllnad.
En stilla undran, bara: Varför stod nästan hela publiken till höger om scenen? Där jag stod på vänstra sidan var det glest med folk men på andra sidan var det hur packat som helst.
Tipsa en vän
Torbjörn Flygts senaste roman Outsider är en uppföljare till en roman han skrev för tio år sedan. Vad hette den?
