Lingvister med enformiga beats
Med sina rim och sitt flow visar Cunninlynguists att de verkligen är listiga lingvister på Posthusplatsens stora scen.
Om de däremot också är skickliga på att ge cunnilingus* (som deras namn också anspelar) har jag inte en aning om. Att de kommer från södra USA ropar de stolt ut. Men de har inte druckit tillräckligt mycket hostmedicin för att få det riktigt screwade södra soundet.
I stället är deras beats lugna och tyvärr ganska enformiga, bortsett från de olika samplingar som inleder låtarna. Tur är då att ett av beaten var i fel takt och att Kno i stället gick över och rimmade a cappella.
Även Deacon the Villain lade några verser utan musik och de partierna var konsertens bästa. Den väntade och ganska ointressanta hyllningen till cannabis mottogs varmt av publiken som verkade vara inbitna fans, mer än förbipasserande festivalfestare. Cunninlynguists är skickliga, deras rim flyter snyggt och de kör några standard knep för att få i gång publiken, men nyckelordet är just standard.
Någon minnesvärd konsert blev det nog varken för dem eller för Malmö.
Tipsa en vän
Torbjörn Flygts senaste roman Outsider är en uppföljare till en roman han skrev för tio år sedan. Vad hette den?
