Kan ett barn få för mycket böcker?

På kvällen efter Bokmässans första dag får jag en kort stund för mig att böckerna i bokhyllorna där vi sover ska ramla ner i dotterns huvud. Tanken håller mig vaken en stund och jag undrar om jag slutligen råkat ut för något jag inte trodde kunde hända: för mycket böcker.
Tillbaka på mässgolvet nästa dag följer orden mig. För mycket böcker.

Pippi, Ronja, Alfons och Mumin. Kan ett barn få för mycket böcker?

På en pressfrukost träffar jag kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, som presenterar ett nytt samarbete mellan Kulturrådet och bokmässan i Bologna. Hon köpte böcker till sitt barnbarn redan innan det var fött, och tror inte att det finns något som heter bortskämd när det kommer till böcker.
– Jag betraktar böcker som vänner, och vänner kan man inte få för många.
Hon ser det som något mycket positivt att böcker numera än något man kan köpa i mataffärer.
– Läsning ska inte vara något som är förunnat ett fåtal, säger hon.

Jag funderar på hur mina barn kommer att köpa böcker när de blir äldre. Tvååringens hylla är redan full. Överfull. Jo, jag tror att vi har läst alla men bara en bråkdel läses om och om igen. Sedan jag började skriva om barnböcker har sonen girigt börjat slita upp stora kuvert som kommer med posten. "Inte bok", säger han om han råkat få fram en deklaration, protokoll från fackliga möten eller annat som kommer i tjocka luntor. Ett besviket konstaterande, en kraftigare reaktion än när det faktiskt är nyutgivna barnböcker i paketet.

Gittan, Kenta, Åke och Nicke. Kan ett barn få för mycket böcker?

Anette Skåhlberg är författare och ger ut sina böcker tillsammans med illustratören Katarina Dahlquist på Sagolikt bokförlag. De lanserar sin bok Måste ha monster på mässan, och svarar ett rungande nej på min fråga.
– Själv läser jag 1,5 timmar för mina barn varje kväll, säger Anette Skåhlberg.
Hon tror att barn behöver läsa både bra och dåliga böcker för att bli kritiska läsare.
– Man ska ha så många sagor man kan i sitt liv.

Och vad skulle vara skadligt med många böcker? Egentligen? Min inre försvarare har gått i spinn. Jag älskar ju att köpa böcker till mina barn. Älskar att läsa böcker för dem.

Maja, Linnea, Oskar och Babar. Kan ett barn läsa för mycket böcker?

Johanna Viscovich-Wetter, fem år, tittar med stora ögon på alla böcker om Busiga Bebben i författaren Thomas Svenssons monter. Bebben är en favorit i Johannas bokhylla. För många? Hon skakar bestämt på huvudet. Mamma berättar att Johanna, som blir lite blyg, behöver en ny kapitelbok. Senast utlästa är Pippi, och nu ska familjen botanisera i montrarna för att hitta bra högläsning.

Jag känner så igen mig i Johannas stora ögon inför mängden och mångfalden på mässan. Jag kan räkna upp nästan alla tillfällen då jag fått eller köpt en bok under min barndom. Minns födelsedagar och jular med ett, två, kanske fyra hårda platta paket. Minns också läsningen, njutningen och fascinationen. Minns bokreanätter då jag fick cykla till stan med pappa och välja själv. Vraka i böcker. Vilken lyx.

Mimmi, Roberta, George och Julian.

Fick jag för mycket böcker? Nej, det skulle jag inte säga. Absolut inte. Men sedan min barndom har något hänt. Bokmomsen sänktes, men det är nog inte allt. Vi köper mer i dag. Kan ett barn få för mycket leksaker? Vi svarar nog alla ja på den frågan. Men kan ett barn få för mycket böcker? Har du läst någon bok för ditt (eller någon annans) barn i dag?