Föreställ dig att du har tonårsbarn. Eller tänk på dem du har, om dylika gives. Föreställ dig att du förklarar för dem att de under ett halvår framöver ska leva utan mobiler. Utan datorer. Utan iPods. Utan någon som helst elektronisk stimulans.

Föreställ dig det vrål som följer på din kungörelse. Alternativt deras sprudlande gapskratt, eftersom de helt sonika utgår ifrån att du skämtar.

Susan Maushart, amerikansk journalist bosatt i Australien, skämtade inte. Hon menade blodigt allvar. Hon hade börjat bli allvarligt bekymrad över den digitalisering som hennes egen och de tre barnens vardag genomgått.
Så hon drog ur pluggen. Plopp. För att se om det gick. För att se vad som skulle visa sig hända.

Exakt hur Experimentet, som familjen kom att kalla det hela, utföll tänker jag inte avslöja, för det här är en bok du absolut ska läsa. Mausharts betraktelse över den fartblindhet som drabbat oss alla, där vi dagarna i ända står och pillar med våra iPhones och iPads och iPods, är en ytterst välbehövlig påminnelse om att det i alla sammanhang är lämpligt att reflektera över vad man egentligen sysslar med.

Hennes beskrivning av hur hennes barn (och hon själv) före Experimentet tillbringade all sin vakna tid framför olika typer av skärmar är djupt obehaglig, just på grund av den brist på medvetenhet som präglar vår relation till den nya tekniken. Vi omfamnar alla framsteg utan tillstymmelse till kritisk blick, likt barn på julafton sliter vi pappret av de aptitliga nyheterna och slukar dem med hull och hår. Men vet vi egentligen vad de gör med oss?

Susan Maushart har ett väldigt skojigt språk, vilket är både bra och dåligt. Bra eftersom det gör läsningen av hennes bok enkel och högst angenäm. Dåligt eftersom det i viss mån tar loven av det allvar hon försöker förmedla. Samtidigt är ett lättsamt tonläge måhända en förutsättning om man ska späcka sin text med så många siffror och andra fakta som Maushart gör. Nedkopplad är, utöver en redogörelse för Experimentet, en ambitiös och detaljrik exposé över de senaste årens makalösa tekniska utveckling.

Som en elegant röd tråd genom hela berättelsen löper en annan berättelse om att avskärma sig från modernitetens ok, nämligen den om hur den amerikanske 1800-talsförfattaren Henry David Thoreau i mitten av 1800-talet förskansade sig i en liten stuga i skogen för att skaffa sig en klarare blick på sin samtid. Och slutsatserna i Thoreaus bok Walden är inte olika dem i Nedkopplad.

Människan är i grund och botten en del av naturen, hur kultiverade och civiliserade vi än blir. Och den som, blind av upphetsning över alla mänskligt skapade mirakel, tappar kontakten med sitt naturliga jag, med sitt fundamentala, biologiska däggdjursjag, är med all sannolik ute på hal is.