Emellertid blir det allt mer uppenbart att det var regeringsmakten och inte nödvändigtvis ideologi, principer och värderingar som var det starkast sammanhållande kittet.
När Socialdemokraterna nu gått in på sitt sjätte år i rad av opposition och det vankas minst totalt åtta år i sträck i kylan är den tidiga styrkan nämligen som bortblåst. Processen som ledde fram till att Håkan Juholt valdes till partiledare kantades av dolkstötar och ränksmidande. Distrikten blockerade varandras kandidater och till sist valdes Juholt i egenskap av kompromisskandidat och inte för att han var han. Ett märkligt förfaransom skadade partiet.

I dagarna rullas ett internt budgetbråk upp som visar på problem med sammanhållningen. Den skuggbudget som Juholt och den ekonomiske talesmannen Tommy Waidelich har snickrat ihop får underkänt av ingen mindre än gruppledaren i riksdagen Carina Moberg.
Moberg är inte någon politiker som under sina 17 år i riksdagen rosat marknaden men oaktat det ger hennes blotta position tyngd till hennes kritik. Att gruppledaren revolterar visar på djupgående problem.
Kritiken kommer från vänster i partiet men firma Juholt/Waidelich har därtill problem med att tunga nationalekonomer sågar deras brist på budgetmoral. En budgetmoral som Socialdemokraterna var med och drev fram efter 1990-talets krisår för att det skulle vara ordning och reda i statens finanser.
Juholt har inte varit partiledare i ens ett år men han är redan kraftigt skadeskjuten. Han valdes med svagt mandat, har vinglat fram och tillbaka i utrikespolitiken samt ifråga om pensionerna och får nu till och med problem med den egna budgeten.