Publiken får uppleva feel-good i kubik paketerat av ett produktionsteam som tar lätt underhållning på tyngsta och största allvar, presenterad av gediget yrkeskunniga musikalartister. Det går inte att lämna Nöjesteatern utan ett leende på läpparna efter att ha fått denna lektion i ”girl-power”. ”Lita på dig själv, finn dig själv” är en läxa som aldrig kan repeteras tillräckligt många gånger och i historien om Elle Woods kan man hitta likheter med många andra sagor.

Elle är blondinen som gillar rosa, mode, partyn och sin lilla hund Bruiser. Och förstås sin pojkvän Warner. Han förväntas fria och Ella skaffar en ny klänning och går på dejt. Men istället gör Warner slut och Elle påbörjar en resa in i en ny värd som kommer att förändra henne till det bättre. Syntesen blir en djuping, men en med glassig yta.

Huvudrollen görs av skånska Kaisa Hammarlund, som haft stora framgångar i Londons West End och som jobbat med några av de mest prestigefyllda namnen inom engelsk teater. Hon har bland annat hyllats för sin insats i Stephen Sondheims A Little Night Music regisserad av Trevor Nunn. Att Kaisa hör till toppskiktet av musikalartister går inte att ta miste på. Hon sätter rollen in i detalj, med en precision som ett schweiziskt urverk, och hon gör det med en inlevelse som lyfter fram Elle Woods ungdomliga sårbarhet parad med kämpaglöd. Rollen är lite av ett maratonlopp, men Kaisa Hammarlund klarar sträckan med fantastiskt fina insatser i både sång och dans.

Jan Malmsjö gör professor Callahan, en inte alltför stor roll, men en viktig sådan. Med sin självklara pondus placerar han Callahan högt på rangskalan vilket gör maktbalansen i scenerna tydlig. Malmsjös enda sånguppdrag – Blodet i vattnet – gör att man blir sugen på mer. Den nerv han har i rösten har ingen annan.

Castingen i musikalen är genomgående lyckad. Linus Wahlgren är sångligt perfekt som Warner Huntington III, Andreas Lundstedt gör Emmet Forrest lite mer nedtonad som karaktären ska vara och hans röst är behaglig att lyssna på. Ett utropstecken är Nina Pressing som Paulette, kvinnan i hårsalongen, som drömmer om Irland till new age-musik. Nina Pressing drar ner en av kvällens största applåder och det är välförtjänt. Vilken röst, vilken energi - rollen passar henne som hand i handske.

Legally Blonde är en musikal som nått stora framgångar framför allt i London och den är jämförelsevis en riktigt bra musikal i sin genre, även om det finns några svackor och några inslag som balanserar på gränsen till dålig smak. Men den är full av smaskiga dansnummer med kostymprakt, höga bensparkar och sång, och i Malmö är allt mycket väl utfört. Ett roligt grepp i musikalen är den grekiska kören – Elles gamla tjejgäng – som dyker upp när det blir riktig tragedi.

Producenten Julius Malmström, regissören Anders Albien och koreografen Sîan Playsted fortsätter att placera Malmö och Nöjesteatern på kartan som stället där man vågar satsa på något nytt. De går i mål med flaggan i topp den här gången också.