Planerna på en sydsvensk jätteregion kom ett steg närmare sitt förverkligande igår morse. Då sa politikerna i landstingsstyrelsen i Kalmar län enigt ja till att fortsätta planera för ett samgående med Kronoberg, Blekinge och Skåne. Nu ska kommunerna i Kalmar län få säga sitt inför den avsiktsförklaring om samgående som ska arbetas fram till årsskiftet.
Politikerna i de berörda länen/regionerna har givetvis sin fulla rätt att vilja gå samman och skapa en storregion. Det gör emellertid inte det hela rätt. En region bestående av Skåne, Blekinge, Kronoberg och Kalmar känns som en bastard. En skrivbordsprodukt utan folklig acceptans och utan starka historiska band.
Sammanläggningen av Kristianstad och Malmöhus län i slutet på 1990-talet var rätt men långt ifrån problemfri. Om problem uppstod i en region där människor såg sig vara skåningar oavsett vilken sida länsgränsen man bodde vad ska då inte följa av en sammanläggning av dessa fyra län/regioner?
Problem är till för att övervinnas kanske vän av ordning invänder? Förvisso men varför skapa problem i onödan och varför skapa problem som bygger på sjukvårdsbyråkratiskt tänkande?
För tyvärr är det i stora stycken det som driver regiondiskussionerna i Sverige. Byråkrater som skissar på hur stor folkmängden ska vara för att specialistsjukvård ska kunna erbjudas har kapat hela regionfrågan.
Detta när den viktiga regionaliseringen borde handla om så mycket mer. Om hur makt kan flyttas från Stockholm, om hur utveckling kan skapas utifrån regionala styrkor och om hur människors inflytande kan öka.

Tyvärr lider skånska moderater och socialdemokrater av elefantsjuka när de går armkrok och driver på för ett samgående med Blekinge, Kronoberg och Kalmar. Något som är värt att komma ihåg när valet 2014 genomförs.Johan Hammarqvist