Jag vet inte om jag verkligen vill uttala en definitiv åsikt om vem som får årets Nobelpris i litteratur. 2009 prickade jag rätt när jag tippade att priset skulle gå till Herta Müller. Stärkt av min femetta och med en självsäkerhet gränsande till hybris kastade jag mig huvudstupa in i spekulationerna kring 2010 års pris med att kategoriskt hävda att Tomas Tranströmer skulle få det. Fallet från min höga häst blev hårt, därav min räddhågsna försiktighet att spekulera om årets pristagare. För hur jag än resonerar så vet jag i slutändan inte hur Akademien tänker. Allt jag har som bränsle är sannolikheter och personligt önsketänkande.

Hade mitt hjärta ensamt fått bestämma hade jag utan tvekan återigen hävdat att i år är det äntligen dags för Tomas Tranströmer. Eller så hade jag fört fram Joyce Carol Oates, denna mästerliga berättare. Dock är jag rädd för att hennes massiva produktion ligger henne i fatet, men utan tvekan hade hon varit ett populärt val. Istället vänder jag blicken ut i världen och hittar flera kandidater som är mer troliga än Tranströmer och Oates.

För jag tror stenhårt på att årets pristagare kommer att vara från Afrika, Asien, Oceanien eller arabvärlden och med största sannolikhet kommer det att vara en poet. Eller i alla fall en prosaförfattare som även skriver lyrik.
Enligt detta resonemang borde det så äntligen vara dags för antingen syriern Adonis eller sydkoreanen Ko Un. Båda har under lång tid varit tippade pristagare, men har ständigt fått stå tillbaka för andra författare. Trots att båda två är poetiska pionjärer inom sina respektive språkområden så tror jag inte att det är deras år i år.

En annan potentiell pristagare är den australiensiske poeten Les Murray. Med runt 30 diktsamlingar i bagaget skrivna med ett rikt, omväxlande och humoristiskt språk är han en mycket stark kandidat. Även om han är en troligare pristagare än Ko Un och Adonis tror jag inte att Akademien väljer honom, hans kulturkonservatism och stundtals pompösa uppläxande ton är det stora hindret.

Den stora anledningen till att dessa tre herrar inte får priset i år är dock att algeriska Assia Djebar blir den vars namn kommer att läsas upp av Peter Englund på torsdag eftermiddag. Visserligen går jag i från den mall jag slog fast tidigare med tanke på att hon främst skriver prosa, men lite lyrik har det också blivit.

Djebar är fast rotad i en nordafrikansk tradition där de problem och utmaningar hon själv har bevittnat bildar den grund som hon baserat sitt författarskap på. I sitt skrivande behandlar Djebar teman som identitet, kvinnors rätt till bildning och Algeriets politiska uppvaknande.

Nu vågade jag trots allt vara kategorisk. Därmed lär jag bli överraskad när Peter Englund väl gör sitt tillkännagivande. Men minuterna innan dess kommer jag hålla tummarna och tyst mässa för mig själv: Assia Djebar, Assia Djebar, Assia Djebar.