Den 1 april i fjor upphörde myndigheten Vägverket. Samtidigt upphörde Vägverkets alla föreskrifter om hastighetsbegränsningar på vägar runt om i Sverige.
Det finns nämligen ingen övergångsregel om att föreskrifterna ska fortsätta gälla även efter att myndigheten har upphört.
– Det är ett lagtekniskt problem, en miss. I normala fall så skulle man när Vägverket upphörde ha slagit fast att Vägverkets föreskrifter ska fortsätta gälla, säger Fredrik Blommé, Ystads tingsrätt.
Han har den senaste veckan undertecknat tre domar där fortkörare frias, trots att tingsrätten slår fast att de faktiskt kört för fort.

Tidigare i veckan meddelades en liknande dom i Ystads tingsrätt och i början på september friades en fortkörare i Lunds tingsrätt, enligt samma princip.
Domarna kan få stor betydelse framöver. Men ingen av de jurister som Skånskan talat med, vill uttala sig om de konsekvenser lagtolkningen kan medföra.

Frågan är vad det innebär för alla de som fällts för fortkörning sedan lagen ändrades 1 april 2010.
Anledningen till att tingsrätterna nu börjar fria fortkörare, trots att Vägverket upphörde för 1,5 år sedan, är en dom i hovrätten.

Den domen avsåg ett brott mot yrkestrafiklagen. Men på samma sätt som med fortkörarna, lutade sig åklagaren mot en föreskrift meddelad av Vägverket – och inte Trafikverket.
– Domarna gäller i princip samma sak. Det står i strid med legalitetsprincipen att döma någon som begått ett brott mot Vägverkets föreskrifter när det står i lagen att det är Trafikverket som har bemyndigande, säger Fredrik Blommé.
Sedan Trafikverket tog över ansvaret för att utfärda föreskrifter om maxhastighet har man gjort detta vid 13 tillfällen. Det gäller bland annat väg 21 i norra Skåne och väg 23.