Som trettonåring drabbas Barbro "Babba" Andersson, av en livsavgörande insikt. Hon följer med sina föräldrar till Folkets hus för att lyssna på Moa Martinsson och förstår plötsligt vad en författare är: "Det var en som stod i Folkets hus och pratade med gäll röst och rökte. Och så var det ena annan som förhäxad skrev om rökande kvinnor och deras konstiga liv. Jag hade naturligtvis inte en tanke på att bli författare men nu hade jag fått klart för mig att monstret är dubbehövdat."

Alla vi läsare har stött på det här dubbelhövdade monstret. En författare som vi möter i böckerna vi läser och en annan som ler mot oss från vältagna författarfoton och medverkar i allt från författaruppläsningar till fåniga lekprogram på tv. Det är en värld där det mer och mer gäller att vara, vacker, smart, underhållande eller originell och provocerande och att sälja sina böcker med hjälp av sin person.

Den insiktsfulla Babba Andersson är huvudperson i Kerstin Ekmans nya roman Grand final i skojarbranschen. Det finns en huvudperson till. Hon heter Lillemor Troy och är lösningen på problemet med det dubbelhövdade monstret. När Babba Anderssons bestämmer sig för att göra författarkarriär får vackra Lillemor Troy agera författaransikte utåt.

Historien om Babbas och Lillemors symbiotiska författarkarriär är en vansinnigt underhållande men också fenomenalt giftig roman där Kerstin Ekman dissekerar inte bara författarrollen (ur ett mycket personligt perspektiv) utan också hela bokbranschen – från 60-tal fram till nutid.
Babba och Lillemor är uppvuxna i Kramfors–Lillemor i uppåtsträvande medelklass och Babba i en stabil arbetarklass. Som vuxna möts de i Uppsalas akademiska värld där den blonda, slanka, intellektuella Lillemor passar betydligt bättre in än den överviktiga, fula och burdusa Babba. Samarbete börjar med en deckarnovell på luciatema i början av 50-talet och 1960 debuterar de med sin första bok–en deckare. Författarskapet utvecklas sedan mot andra typer av romaner, mot stor berömmelse och till slut också en plats–för Lillemor naturligtvis – i Svenska Akademien.

Rollerna är klart fördelade. Babba sitter på sin kammare och skriver. Sedan ges böckerna ut under Lillemors namn och hon ställer upp i alla officiella sammanhang. Det finns gråzoner också. Lillemor bidrar med berättelser ur sitt liv och strukturerar, korrigerar och renskriver och Babba vet att det handlar om en symbios: "Jag skulle inte kunna skriva utan henne. Det måste vara vi två." Naturligtvis skaver det här samarbetet för även om Lillemor njuter av uppmärksamheten har hon också konstant dåligt samvete för att hon ljuger och bedrar.

Grand final i skojarbranschen inleds i nutid–där Lillemor läser Babbas senaste manus som är den sanna, avslöjande berättelsen om Lillemor Troy. I ett rytmiskt växelspel mellan Babbas manus och Lillemors minnesbilder får vi sedan följa deras historia. Här finns allt som kännetecknar Kerstin Ekmans variationsrika författarskap–starka kvinnoporträtt, ett feministiskt perspektiv, doftande levande stads- och naturmiljöer och en genomskådande blick på samhällsutvecklingen i både då- och nutid. Denna gång är den skarpa blicken framförallt riktad mot bokbranschen och den blir stundtals helt underbart giftig i sin beskrivning av uppblåsta manliga författaregon och av Svenska Akademien som en sömnig, trygg liten värld där yngre nyinvalda håller gamla, senila under armarna och kvinnorna anpassar sig: "Lillemor visste att det var en mycket senare Walewska som odödliggjorts med gratinerad fisk, men det sa hon inte för som alla herrar mådde de här två bäst när det fick undervisa kvinnor."

Kerstin Ekman skonar inte heller sig själv utan när hon låter hela romanen vara en autofiktion där Lillemors och Babbas litterär utveckling följer hennes egen och där Lillemor Troy med sitt blonda flygiga hår och sina eleganta kläder blir en avbild av Kerstin Ekman själv.

Kerstin Ekman är en av Sveriges bästa nutid författare och i Grand final i skojarbranschen är hon verkligen i sitt esse. Utan förbarmande och med en rejäl glimt i ögat skärskådar författare, läsare och hela den litterära världen och lyckas få det till på en och samma gång glittrande, härlig gapskrattsunderhållning och mycket obehagligt skavande samhällskritik.