Hon kommer inte att sitta kvar så länge; vid årsmötet i juni blir hon avlöst av någon annan, eftersom hon har hunnit fylla 30 år och faller för åldersstrecket.
Man skulle ju kunna tänka sig att hon i stället tar steget upp i Röda Korsets styrelse, men så blir det inte, i alla fall inte ännu.
– De har valt en ny styrelse i år, på fyraåriga mandat.
– Nu hoppas jag kunna engagera mig i frivilligarbetet.

Det var så hon själv började hemma i Uppsala, där hon växte upp.
– När jag gick på gymnasiet intresserade jag mig för jämställdhet. Jag såg en annons om att Röda Korsets Ungdomsförbund sökte tjejgruppsledare. Tre veckor senare var vi igång.
Tjejgrupp?
– Unga tjejer får möjlighet att träffas och stärka sin självkänsla, som ger dem verktyg att ta plats och att påverka sina liv.
Det här är kanske inte den typ av verksamhet man främst tänker på när Röda Korset kommer på tal. Vad som kommer upp i medvetandet är de stora katastroferna, jordbävningar, svält, krig.
– Vi arbetar mycket mer här i Sverige än vad folk i allmänhet vet om. I hela rörelsen har vi ungefär 30 000 frivilliga.

De besöker äldre människor, de ger läxhjälp i skolorna, de hjälper tillrätta som sjukhusvärdar, de arbetar i second hand-butiker, de är med i kompisgrupper för ensamkommande flyktingbarn. Det behöver inte vara märkvärdigare än att laga mat tillsammans eller gå på bio.
– Vi vill ge ensamkommande barn ett positivt avbrott i en vardag som ofta är väldigt jobbig. Man vet inte var ens familj är, ofta har man haft traumatiska händelser i hemlandet eller på vägen hit.

I Röda Korset kände Martina Anlér sig redan hemma.
– Mormor och morfar var hängivna rödakorsare i Uppsala. När jag var liten brukade jag följa med på basarer och marknader.
Hon kom in i den lokala styrelsen, helt plötsligt – uttrycker hon det – satt hon i förbundsstyrelsen. Och så valdes hon till ordförande.
Det gör att hon tillbringar en hel del tid på resande fot. Sedan 2008 är hon Malmöbo, men tillbringar ett par, tre dagar i veckan på förbundskansliet i Stockholm. Därtill besöker hon de lokala föreningarna, ända upp till Luleå.
– Jag har blivit väldigt duktig på att åka tåg. Man tjänar inte så mycket tid på att flyga och det går ju att jobba på tåget, men framför allt är flyget miljöovänligt och inte riktigt i linje med det vi kämpar för.
– Vi arbetar mycket med katastrofer och vi kommer att se fler av dem på grund av klimatförändringarna.

Efter gymnasiet tillbringade Martina Anlér två år i Liverpool i England, där hon arbetade på bar och restaurang.
– Jag fick för mig att jag ville arbeta internationellt, men efter ett tag insåg jag att jag snarare ville jobba i Sverige.
Hon har examen i statsvetenskap från Uppsala universitet och har fyllt på med bland annat en projektledarkurs på Lunds tekniska högskola.
Men bor gör hon alltså i Malmö.
– Det är en väldigt spännande stad. Närheten till kontinenten, alla olika länder som finns representerade. Här finns en framtidsanda, många spännande initiativ kommer härifrån.
Att hon hamnade i Malmö har med skånska rötter att göra. Hennes mormor kommer från Kristianstad, det finns en släktgård i Österslöv nordost om Kristianstad.
– Jag har varit i Skåne i princip varje sommar.

Det var också via det spåret hon träffade sin sambo Christian, som kommer från Kristianstad.
Hon har för övrigt fått en kraftigt utökad familj sedan hon var liten.
-Mina föräldrar skildes 1996. Båda är omgifta, så jag har en ganska stor familj; en bror och sju styvsyskon. Det är härligt att ha fått tillskott i syskonskaran.
– Jag är glad att mina föräldrar är lyckliga tillsammans med en annan partner, och över att jag har fått in många nya människor i mitt liv – även om jag ju tyckte att det var jobbigt som tonåring.

Martina Anlér gillar att träffa människor.
– För mig är Röda Korset mötet mellan människor, att skapa det. När människor möts sker grejor.
Hon menar att ungdomsförbundet också ska vara en bra skola. Unga ska tas på allvar, ges utrymme att förverkliga sina idéer, där ska ges träning i att vara ledare och ta ansvar.
Hon säger att uppdragen för Röda Korset i mångt och mycket format henne till den hon är:
– Jag har fått pröva på att vara ledare, att vara med och arbeta för gemensamma mål. Det har gett mig värderingar som jag vill hålla vid liv.
Men nu måste hon alltså ge plats åt någon annan. Plus skaffa ett nytt jobb, eftersom ordförandeskapet innebär heltidsarbete.

Vad gör hon då om tio år?
– Jag har ju fått smak på att jobba i den här typen av roll. Jag hoppas att jag leder en organisation som gör skillnad för människor, där jag får utlopp för mitt engagemang.
Privat beskriver hon sig som en tv-tjej, som därtill lyssnar flitigt till radions P1. Hon tycker om att laga mat och gillar att sy, brukar handla kläder i secondhandbutiker och sy om dem så att de passar henne.
– Och så har jag skaffat odlingslott i Rosengård. Jag är väl inte världens bästa odlare – det har varit lärorikt, kan man väl sammanfatta det här året.

Nu hoppas hon också få mer tid till frivilligarbete för Röda Korset.
– Det handlar om att göra världen till en bättre plats. Ibland tycker jag mig se små bevis på att den blir det. Ibland tvärtom.
– Man får, utifrån sin roll, fråga sig vad man har att bidra med.