Försvarsklippan Johanna Nilsson styrde knappast spelet med rösten denna afton, då en stämbandsinfektion gjorde enbart viskande möjligt. Men som mittlås i det försvarsspel som fick Spårvägen på fall satte hon ändå tonen i matchen.
– Vi har jobbat extra på försvarsspelet på sistone, eftersom det inte funkat så bra. I dag hjälper vi varandra och samarbetar. Vi lämnar aldrig någon ensam och är två på varje spelare.

Lägg därtill en Emma Friberg i målet som i denna match utan tvekan överglänste landslagsmålvakten Filippa Idén på andra sidan planen.
Försvarsmuren och attacken verkade ta Spårvägen på sängen.
Hemmalaget rann snabbt i väg till 5-1. Avståndet minskade dock till två-tre bollar i paus kändes 17-14 på intet sätt säkert. Att Spårvägen besatt ett större register var stundtals tydligt.
Men när avståndet fortsatte att växa i andra halvlek spred sig stressen. H43/Lundagårds sedvanliga storskyttar Vanessa Tellenmark och Ebba Engdahl fick föga förvånande punktmarkering. En taktik som trots att den är bekant för alltför ofta fäller H43/Lundagård.
– Men det är den andra biten som vi tränat extra på inför denna match. Det är ju ingen överraskning att det kommer, så vi har bestämt oss för att det inte ska förstöra våra chanser, säger Johanna Nilsson.

Helt nöjd med den biten av spelet var ändå inte Johanna som bland annat kritiserade sig själv för något dumt avslut.
– Men det var bättre. Det handlar ju om att vi måste lita mer på varandra och veta våra roller.
Trots dubbla vändor på utvisningsbänken i samma veva höll hemmalaget undan och med tio minuter kvar i sex måls ledning tändes verkligen tron på seger i Färs och Frosta Arena.
Stressen var påtaglig hos tabelltrean, men de hittade inget effektivt motmedel mot H43:s långa anfall. Visst krympte avståndet mot slutet men poängen satt säkert.
Två poäng innan det långa uppehållet var så klart välkomna.
– Det känns så himla viktigt att få med sig de här poängen. Nu ska jag till solen på en semester en vecka och njuta av det här. Ochvila rösten.
Malin Jansson