En måhända komprimerad beskrivning av 37-årige Pontus Persson från Löddeköpinge, signerad sönerna Kevin, 10, Teddy, 9, och Wilmer, 5. Tillsammans såg de till att pappa, eller far som de säger, kammade hem en tårta och morgonrock till Fars dag efter att de nominerade honom i tidningen som Skånes bästa pappa.

– Jag blir helt tårögd, det här känns jätteskoj. Men äta godis varje dag får ni väl ändå inte? säger Pontus Persson leende till sin äldste son Kevin där han sitter nära, tätt uppkrupen hos pappa som hela tiden tar och klappar på sin son.
– Jooo! Det är det bästa med dig, säger Kevin och hävdar att mamma är mycket strängare på den punkten, vilket mamma Elna Persson nickande bekräftar från sängen bredvid soffan som kan bäddas om för övernattning.
Mellan dem står den droppställning med cytostatika som sedan i tisdags är kopplad till Kevin som våren 2010 fick diagnosen leukemi. Ett besked som fullständigt förändrat tillvaron för familjen Persson i Löddeköpinge. I ett och ett halvt år har föräldrarna lagt allt annat än de tre barnen åt sidan. Jobben har fått stå tillbaka, även för Pontus som är egen företagare med en liten byggfirma.
– Firman är det minst viktiga just nu. Kevin och de andra barnen är prioriterade. Som tur är har kunderna, min bror som också jobbar i firman och andra runt omkring visat stor förståelse.

För sedan april 2010, då Kevin med goda prognoser började behandlas för cancern, är avdelning 64 på Barn- och ungdomssjukhuset i Lund familjens andra hem. Pontus och Elna har skiftats om att vara hos Kevin när han varit inlagd. Pontus är den som främst hållt ihop vardagen och sett till att allt på hemmaplan fungerat där Teddy och Wilmer befunnit sig.

– Det är inget problem, jag bara kör på och tar en dag i taget. Jämfört med hur det är för Kevin som under sitt första sjukhusår var inlagd 267 dagar är det ingenting, menar Pontus Persson.
Att sätta sina barn i främsta rum, att alltid ge sig tid för dem, var en av motiveringarna i brevet till tidningen. Så om det handlar om att fixa sandlådan på yngsta sonens dagis, bygga lådbilar och cykelramper till att agera Dracula på skolans Halloweendisco.
Som gammal tävlingscyklist ställde Pontus i somras dessutom upp och cyklade för Barncancerfonden i Ride of Hope som gick mellan Lund och Halmstad. Nästa år väntar utmaningen att cykla till Stockholm.
– Jag är väl sådan. Kan jag ge lite extra så gör jag det. Den sista tiden har det blivit allt viktigare att försöka njuta av de stunder man har tillsammans. Det handlar om de små sakerna, som att ta sig tid när man lämnar barnen på dagis, inte bara slänga in dem och sticka iväg. Man kan alltid hinna med lite skoj och bus.

Som att vika pappersflygplan med Kevin och de andra barnen på avdelning 64 och sedan gå upp på sjukhusets översta våning och slänga ner dem i atriumgården. Eller ta med de två yngsta sönerna på jakt efter den bästa vattenrutschkanan för att sedan kunna ta med Kevin när han inte behöver tillbringa sina dagar på sjukhuset.
– Vi har nog alltid gjort mycket grejer tillsammans. Men många föräldrar här känner klart en oro för att de barn som inte är sjuka ska komma i kläm. Men jag tycker nog inte att det blivit så för oss.

Nyckeln heter prioritering. Allt annat än det som inte är verkliga "måsten" är bortskalat. Det ger också utrymme för spontanitet och Elna menar att Pontus är bra på att vara just spontan.
– Jag har kommit in här i rummet när det varit helt neddraget och hittat Pontus och Kevin liggandes i sängen och kollat på film, fast Kevin borde ha nere på sjukhusskolan, berättar Elna Persson kärleksfullt medan Pontus fyller i:
– Vi försöker ta till vara varje dag och utgå från hur just den här dagen är och se vad vi vill göra av den.
En stund ensam med Pontus frågar jag hur hans föräldraskap påverkats efter beskedet att Kevin har cancer, en i värsta fall dödlig sjukdom.
– Det var och är klart oerhört jobbigt. Det är mycket oro och framför allt jobbigt att jag inte kan vara med honom hela tiden. Även om jag vill så kan jag ju inte vara det när han till exempel sövs. Det känns, men så är det.

På Fars dag är dock förhoppningen att hela familjen ska vara samlad. Om bara Kevins värden är bra nog skrivs han ut på lördag. Då blir det tårta hemma i Löddeköpinge och för Kevins del en efterlängtad sväng ut med cykeln tillsammans med bästa kompisen Oliver. Och så avslöjar Kevin vad hans högsta önskan är att göra tillsammans med sin far, och resten av familjen:
– Att åka till New York med tomma väskor och shoppa!