Gammalt blir nytt

Första sidan i nyutkomna Hemma hos Pettson och Findus (Opal bokförlag) har jag sett förut. Andra också. Och tredje.
Den här återvinningen av illustrationer är inget ovanligt. Titta på alla nya barnböcker om Mumin som kommer ut långt efter Tove Janssons död (Alfabeta). Titta på Nicke Nyfiken (Rabén & Sjögen). I det sista fallet handlar det visserligen om nya bilder, nya sagor. Man låter helt enkelt någon annan rita Margaret och H. A. Reys lilla apa (men toppar böckernas framsida med skaparnas namn). När det gäller Mumin är många av bilderna i de nya barnböckerna (senast Det snöar i Mumindalen och Mumins bästa dag) faktiskt outgivna. Det berättade förläggare Lotta Lyssarides för mig på bokmässan.
– Det finns så många oanvända teckningar att familjen gärna vill använda dem till något, berättade hon.

Men inte sällan handlar det alltså om ren återvinning. Första sidan i kartongboken om Pettson och hans katt har hämtats från Tuppens minut (Opal) och med tanke på att den gavs ut 1996 första gången kanske få av läsarna bryr sig. Målgruppen är de riktigt små, och boken hyllar Sven Nordqvist många fantastiska detaljer. Längst ner på sidan har småsaker lyfts ut, och barnet får leta i den stora bilden efter mucklor, löständer och annat som gömmer sig på sidorna.

Det är inte länge sedan Bonnier Carlsen gjorde något liknande med Katerina Janouch och Mervi Lindmans Ingrid. I Ingrid från morgon till kväll återkommer situationer från tidigare böcker, nu i stort format och tuggvänlig kartong. Även Inger och Lasse Sandbergs folkkära figurer kommer via Rabén & Sjögren ut i alla tänkbara former. Labanböcker blir filmer som blir böcker igen, och nyligen kom två Tummenböcker för de allra minsta, också här med ny text men gamla bilder. (Tummen leker och Tummens kompis)
Det här är naturligtvis guldgruvor för förlagen, och för oss föräldrar finns det visst en poäng att återse favoriter på slitstarka sidor, och kanske på det sättet tidigt introducera barnen i en värld vi hoppas de ska älska på samma sätt som vi gjorde när vi var små. Samtidigt finns det som ni säkert gissat ett "men". För inte sällan känns historierna som håller samman de återvunna bilderna hastigt hopkomna och inte alltid varken logiska eller välskrivna. Som om små barn inte uppskattade rytm och dramatik minst lika mycket som större. Och utan respekt för föräldern som måste se en gammal hjälte i slarvig skrud.

Inte minst kan man undra om det behövs, för bra nya barnböcker är ingen bristvara. Vill du ha nytt men gammaldags; slott, svärd och drakar och rim värdiga A. A Milne kan du kolla in Kung Jack och draken av Peter Bently och Helen Oxenbury i översättning av Lotta Olsson (Bonnier Carlsen). Äventyret är helt ur barnperspektiv och texten ligger ovanligt bra i munnen hos högläsaren. Barn med sifferintresse rekommenderas både Tio vilda hästar, en räknesaga av Grethe Rotböll och Lisen Adbåge (Rabén & Sjögren) och 123 Cirkus på turné (Ordalaget) av Fia Eliasson.

Men avslutningsvis ett exempel på positiv återvinning. Rabén & Sjögren har plockat upp Ulf Löfgrens nonsensordlekar från 80-talet (då på annat förlag) och bjuder oss på inte mindre än tre hisnande resor som kan börja med en amiral utan sandal och sluta med en melonkastande patron. Titlarna är Tant Ellen som åt upp karamellen, Baronen som sköt med kanonen och så just Amiralen som tappade sandalen. På tal om att små barn uppskattar rytm och ordlekar, alltså!