För att bryta kostnadsstegringen diskuteras drastiska åtgärder som att säga upp 300 personer på sjukhusen i Lund och Malmö och höja kraven på effektivitet i sjukvårdens organisation. Riktigt var man slutligen hamnar är svårt att se, men eftersom den borgerliga regionledningen principiellt är emot höjd skatt lär det sluta i kraftiga besparingar i sjukvården.

På måndagen lanserade den Socialdemokratiska oppositionen sitt motförslag. Istället för nedskärningar vill de genomföra satsningar. 1300 personer skall anställas och primärvården göras avgiftsfri. För att få notan att gå ihop vill de höja skatten med 60 öre.

Det finns en grundläggande åsiktsmotsättning kring vilket skattetryck som är rimligt mellan de borgerliga och Socialdemokraterna. Att de sistnämnda därför väljer skattehöjarvägen är i grunden logiskt. Däremot finns det skäl fråga sig om inte en så stor organisation som den skånska sjukvården, som i dag har större resurser än någonsin tidigare, inte skulle klara ett visst besparingsbeting om varje utgiftskrona nagelfars kritiskt.

Den allra allvarligaste invändningen mot S-budgeten för Region Skåne är fördelningspolitisk. En höjd landstingsskatt slår hårdast mot de med låga inkomster eftersom skatten är proportionell.
Nolltaxa inom primärvården är dessutom också en åtgärd som saknar fördelningspolitisk träffsäkerhet. Varför skall den som har en god lön eller är miljonär få sitt primärvårdsbesök gratis hos läkare som är vår högst utbildade yrkeskår och har den dyraste utbildningen.

9 av 10 personer har utan problem råd att betala de 120 kronor ett primärvårdsbesök kostar. Att göra primärvården gratis är att slösa bort pengarna. Det är en gåta hur S när de vill höja skatten inte väljer att satsa pengarna där de behövs, för att få fram fler sängplatser och korta de köer som finns.