Den 25 november var den internationella dagen för avskaffandet av mäns våld mot kvinnor. Enligt FN:s beräkningar utsätts 70 procent av världens kvinnor för våld någon gång under sin livstid.
Enligt Brottsförebyggande rådet är mörkertalet kring våld mot kvinnor stort och kanske anmäls bara vart femte fall. Förra året var det 27 312 anmälningar om misshandel mot kvinnor i Sverige. Mäns våld mot kvinnor förekommer i alla yrkeskategorier, bostadsområden och kulturer. Därför kan man inte säga att det är en viss typ av män som brukar våld. Snarare är mäns våld mot kvinnor mycket vanligt förekommande och fördelat över alla samhällsskikt. Den tydligaste gemensamma nämnaren är att förövaren allra oftast är en man närstående kvinnan.
Mäns våld mot kvinnor är ingen enskild eller privat fråga utan ett problem som samhället måste ta ett tydligt ansvar för. Det handlar om att det måste finnas utvägar som till exempel en lägenhet för den utsatta kvinnan att flytta till. Det handlar också om kvinnors låga löner och kvinnors rätt till ekonomisk självständighet för att kunna lämna destruktiva relationer. Mäns våld mot kvinnor innebär ett allvarligt hot mot kvinnors hälsa. Försäkringskassan vittnar om att kvinnor som lever i misshandelsrelationer oftare är sjukskrivna, vilket leder till större ekonomisk utsatthet.
Det är inte ovanligt att våld mot kvinnor börjar när kvinnan är gravid. I dag skannas gravida kvinnor för att man ska upptäcka diabetesrisk, det är utmärkt. Men trots att vi vet att det är lika många kvinnor som utsätts för hot och våld under graviditeten som det är kvinnor som utvecklar diabetes under sin graviditet så saknar Sverige ett lika systematiskt arbete för att upptäcka kvinnor som utsätts för hot och våld.
Mäns våld mot kvinnor kostar det svenska samhället mer än tre miljarder kronor varje år och då är ändå inte kostnaderna för till exempel psykiatrisk vård, tandvård eller barnens skador inräknade. Ofta kräver det också lång rehabilitering efter att ha levt i en misshandelsrelation. Frågan om mäns våld mot kvinnor måste ständigt vara aktuell, inte minst för alla de som kommer i kontakt med dessa kvinnor och barn i arbetet som polis, socialtjänst, sjukvård och skola.
I Malmö finns det ett tydligt ekonomiskt och politiskt stöd för arbetet med att motverka våld inom relationer men också stöd för redan utsatta. Därför är det extra roligt när Malmö stads kvinnofridsprogram fick pris som Europas bästa brottsförebyggande insats.
Förutom det kommunala stödet gör de ideella kvinno- och tjejjourerna ett stort arbete för att hjälpa kvinnor och barn som utsätts för hot och våld. Det kan innebära allt från skyddat boende, rådgivning, jourtelefon, utbildning av personal till samverkan mellan olika aktörer och myndigheter. Ett medvetet arbete inom kommunens vård och omsorg har också gjort att fler äldre har vågat berätta att våld förekommer.
Malmö går nu ett steg längre genom att säkerställa att även papperslösa kvinnor får möjlighet till hjälp i sin annars skyddslösa situation. Genom ekonomiskt stöd kan kommunen ge även dessa kvinnor skydd och stöd, något de enligt socialtjänstlagen har samma rätt till som andra hotade kvinnor.
Det behövs många gemensamma insatser för att få slut på våldet. Vi vet att det är möjligt om vi tillsammans – myndigheter, politiska partier, organisationer, föreningar, idrottsrörelser, hyresgästföreningar, fackförbund, arbetsgivare och enskilda – säger stopp. Det är dags för förändring nu.

Lina Engström, Tjejjouren i Malmö
Katarina Silfver, Boendesamordnare på ATIM Kvinno- och tjejjour
Johanna Saunders, Föreståndare Enter Mötesplats, Skåne Stadsmission
Carina Nilsson (S) vård – och omsorgskommunalråd
Bengt Gripenlöf och Christer Karlsson, Män för Jämställdhet Malmö
Anders Törnblad, jämställdhetsansvarig i (MP) Malmö
Caroline Andersson för United Sisters Malmö, en del av Fryshuset
Nina Karlsson, Homa
Martina Nilsson (V) jämställdhetskommunalråd