Hennes miljöintresse vaknade redan när hon var liten.
– Det kom nog ganska mycket genom min familj. Vi var ute mycket, och gjorde resor till Gotland och de svenska fjällen. Naturen blev tidigt viktig för mig. Och jag insåg tidigt att det sätt på vilket vi människor lever ställer till det ganska rejält.

Under uppväxten i Kristianstad var hon aktiv inom ungdomsorganisationen Fältbiologerna, och arbetade bland annat just med frågor om konsumtion.
– Vi hade till exempel en kampanj för att få folk att säga nej till direktreklam i brevlådan. Jag insåg ganska tidigt kopplingen mellan konsumtion och miljöpåverkan. Att det är prylarna vi handlar som gör att vi sabbar skogen.

Att hon skulle jobba med något miljörelaterat visste hon redan då.
– Jag ville jobba med något där jag kunde göra nytta.
Så på gymnasiet blev det naturvetenskaplig linje, och därefter biologistudier i Lund.
– Många undrade varför jag valde ett yrke som biolog, där det ju kan vara väldigt svårt att få jobb, men det var ett enkelt och naturligt val för mig. Det är ju det här jag brinner för, och jag tror att man har mycket större möjligheter att få jobb om man väljer något man brinner för än om man taktikväljer något tråkigt.

Och jodå, hon fick jobb efter sin examen, först inom Agenda 21, i ett projekt som syftade till att stärka och stötta ungdomar i deras egna initiativ för en bättre miljö, och därefter som miljöstrateg vid Lunds kommun, ett jobb hon fortfarande har kvar.
– Jag tycker att det är jättekul, och trivs väldigt bra. Men visst, det är tunga frågor jag jobbar med, och ibland kan man känna sig lite deppig.

Som miljöstrateg arbetar man med att på kommunal nivå uppnå de 16 nationella miljökvalitetsmål som spikats av riksdagen.
– Det handlar om att lämna över ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta, och här ligger just mitt fokus särskilt på klimatfrågorna.

Hon har bytt Fältbiologerna mot Naturskyddsföreningen (där hon numera sitter i riksstyrelsen), men engagemanget för sundare konsumtionsmönster har hon kvar.
– Om man till exempel tittar på våra kläder så har bomullen en enorm miljöpåverkan, både lokalt och globalt. Bomullsodling orsakar stora problem med vattentillgång lokalt, och dessutom används stora mängder kemikalier som även märks på den globala nivån. Kemikalierna vandrar vidare med textilierna, genom ekosystemen. Man kan hitta ämnen i isbjörnens lever som aldrig någonsin funnits där förut.

Men, betonar Linda Birkedal, problemet är inte bara vad vi konsumerar, utan även att vi konsumerar. Konsumtionen som sådan gör större skada än många förstår.
– Vi svenskar handlar som om det fanns tre jordklot. Det vill säga vi hugger ner skog och plockar ut metaller ur jordskorpan tre gånger så snabbt som jorden hinner återproducera dem. Om det hade handlat om vår privatekonomi hade vi genast fattat att detta är ohållbart. Man kan inte handla för tre gånger mer pengar än man sätter in på sitt konto varje månad. Att leva på kapitalet håller inte i längden.

Ganska många är medvetna om problemen, menar Linda Birkedal, men färre agerar för att skapa en förändring. Detta trots att det är frågan om ganska simpla åtgärder.
– Steg 1 är att, varje gång man överväger att handla något, fråga sig: "Behöver jag verkligen den här grejen?" Min egen regel är att bara köpa nytt när det gamla är trasigt och inte går att laga. Men om man verkligen kommer fram till att jo, jag måste köpa nytt, då ska man undersöka om det finns något miljömärkt alternativt. Och för den delen rättvisemärkt, för alltsammans handlar ju i hög grad även om villkoren för dem som producerar varorna.

En vanlig fördom mot miljömärkta produkter är att de är orimligt dyra, men det resonemanget bygger på en logisk kullerbytta, tycker Linda Birkedal.
– Om man lever efter de principer jag just beskrev så går det ju åt mycket mindre pengar, och då har man råd att satsa på miljömärkt, eller åtminstone på kvalitet som håller längre.
Hur ska man då få upp folks ögon för situationens allvar? Linda Birkedal tror inte på skräckpropaganda.
– Det kanske funkar med vissa, men generellt tror jag mer på att jobba utifrån sina egna sociala relationer. Att våga prata med människor om att det finns andra värderingar än de som går ut på att man måste upprätthålla sin status genom att köpa prylar. För det är ju ofta det det handlar om, egentligen, snarare än själva prylarna.

Om folk insåg vad konsumismen gör med dem skulle de kunna ändra sina liv på ett sätt som gjorde dem lyckligare, menar Linda Birkedal.
– För vad gör de för att upprätthålla sin höga konsumtionsnivå? Jo, de jobbar jättemycket, och bränner kanske rentav ut sig. Varför inte jobba deltid i stället, och få mer tid över för familj och vänner och fritidsintressen?