Andreas Grass, som dömts till 500 kronor i böter för att ha cyklat på Södra vägen i Lund istället för på cykelbanan bredvid, ställdes på tisdagen inför hovrätten.
Några stolar bort satt den 71-årige bilisten, som tingsrätten friade från åtalet för att inte ha hållit betryggande avstånd i sidled.
Cyklisten hävdar bestämt att han blev påkörd, medan bilisten påstår att det var Grass som svängde ut och träffade bilen.
– Han har blivit påkörd för att han ville bli det. Det är min bedömning, förklarade bilisten i tingsrättsförhöret, som spelades upp i hovrätten.
Det är sällan som hovrätten tar upp trafikmål, men Andreas Grass har lyckats få prövningstillstånd, trots att åklagaren inte ville driva målet vidare.

Domstolen ska pröva både om cyklisten gjorde fel när han cyklade på körbanan och om bilisten bröt mot lagen vid omkörningen som ledde till att cyklisten ramlade omkull.
I tingsrätten hördes aldrig vittnet, en kvinna som körde bil precis bakom de två männen. Hon anser att bilisten gjorde omkörningen på en olämplig plats, eftersom en refug begränsade utrymmet.
– Bilisten tog inte ut svängen. Han fortsatte rakt fram, uppgav kvinnan när hon fick frågor om omkörningen.
Jur kand Ingemar Bjerkborn, som företräder bilisten, påminde om att det i polisförhöret står att kvinnan inte såg när cyklisten föll omkull. Vittnet svarade att det gjorde hon visst.
Advokat Rikard Bondesson, som är för ombud Andreas Grass, slog fast att vittnesmålet styrker cyklistens berättelse och att bilisten bör dömas till böter.
Därefter uppmanade advokaten hovrätten att ta hänsyn till att trafiksituationen har förändrats sedan lagtexten om hur cyklister ska färdas skrevs.

– Det är allt vanligare att man sänker hastighetsgränserna för bilar i tätorterna. Det innebär att hastighetsskillnaden mellan en bilist och en vältränad cyklist är i stort sett obefintlig. Det blir allt vanligare att människor väljer att cykla av hälsoskäl, ekonomiska skäl, miljöskäl och även av tidsskäl, påpekade Rikard Bondesson.
– Lagstiftningen lägger samman alla cyklister i en kategori, trots att det är stor skillnad på en tredjeklassare, en pensionerad morfar och en vältränad cyklist som tar sig till och från jobbet i ganska hög fart. För en sådan cyklist finns det uppenbara risker med att färdas på en cykelbana, exempelvis bilar som sticker ut fronten vid utfarter.
Cyklister får, när det finns en cykelbana tillgänglig, bara använda körbanan om det är lämpligt med hänsyn till färdmålets läge.
Ingemar Bjerkborn visade mindre förståelse för Andreas Grass cykelvanor.

– Vi måste se till helheten. Här har vi en ung tävlingscyklist som varje dag tar sig rätten att färdas där han finner det lämpligt. Han tränar på vägen till jobbet och väljer att göra saker på sitt sätt, väljer att slåss med bilarna, säger Ingemar Bjerkborn.
– Sedan har vi en äldre man som helt korrekt ger signal för att cyklisten ska flytta på sig. När sedan cyklisten tar sig rätten att spärra vägen händer den här sammanstötningen. Med tanke på märkena på bilen måste det vara cykeln som rört sig åt vänster och kört på bilen och inte bilen som rört sig åt höger.
Hovrättens dom faller om två veckor.