Om sorgen bara vore ett ljud så fanns den inte.
Några hundra meter bort, bland Rosengårds höghus, brinner fyrverkerier av med korta intervall.
Från Inre Ringvägen hörs väsande ljud från hundratals och åter hundratals fordon som sveper förbi.
Men bland de många församlade på islamiska begravningsplatsen är det tyst.
Emellanåt faller någon ut i en mumlande repetitiv bön som får gehör från spridda håll.
Annars tassar sorgen på tå.
Även om den är svår att höra så finns den där.
Ju närmare hålet i marken, där en enkel träkista är nedsänkt, desto starkare blir den.
Unga män och pojkar i mörka jackor med kapuschonger står i ringar runt 16-årige Mojtaba Skanderis grav.
Tätt intill finns en storebror. Den späda kroppen vaggar av och an. Under den timmeslånga ceremonin stöttas han upp av en kamrat, som lagt sin arm om honom.
En arm som inte släpper taget men som samtidigt vilar lika ledigt och otvunget som armen kring den man älskar.

Brodern är bara ett år äldre än Mojtaba.
Varför han hamnade på ett flyktingboende i Malmö, medan den yngre brodern hamnade i Eslöv är höljt i dunkel.
Släktskapet har också varit ifrågasatt. Brodern har lämnat dna för att bekräfta det. Det är bland annat av den orsaken som begravningen dragit ut på tiden.
Frågan är om släktskapet kan bekräftas på ett tydligare sätt än i kärnan av denna mänskliga ring kring graven.

Bredvid graven finns en hög med lera och grus. Den brungrå sörjan skyfflas mödosamt ner i hålet av två-tre personer.
Under den långa väntan i den fuktigt kalla luften är orden sparsamma bland de församlade.
Till slut tar imamen till orda i en megafon.
Efter honom träder Gunnel Stjernfeldt in i den innersta ringen, som endast består av män.
– Tack för att ni är här i dag, säger hon till de två-tre hundra personerna på begravningsplatsen.
– Vila i frid, säger hon till Mojtaba Skanderi.
Gunnel Stjernfeldt är god man åt den döde pojkens äldre broder.
Vid hennes sida finns Katrin Stjernfeldt Jammeh, (S), allmänt sedd som Ilmar Reepalus snara efterträdare som toppolitikern i Malmö.
Men i dag är politiken långt borta.
– Vi står brodern nära, det är därför jag finns här i dag, säger hon.

Brodern behöver allt stöd han kan få, menar hon.
Att vara 17 år och borta från föräldrar och syskon är svårt nog.
Nu har han förlorat sin bror för en kula avfyrad långt bort från det krigshärjade Afghanistan.
På boendet i Västra hamnen finns psykolog och extrainsatt personal för hans skull.

Gunnel Stjernfeldt och Katrin Stjernfeldt Jammeh finns också där för honom.
Liksom multikulturella föreningen i Eslöv och åtminstone några i den stora massan begravningsdeltagare.
Men just i dag är troligen kamratens arm runt axeln den bästa skölden mot en ljudlös smärta.