Plötsligt ser jag skuggor som springer i mörkret och snart dyker det upp polisbil efter polisbil och ambulans efter ambulans. Det börjar kännas lite olustigt så jag tar det säkra före det osäkra och hoppar över den låsta grinden och ställer mig i porten där grabben ska komma ut.
När jag läser Skånskan ett par dagar senare inser jag att det antagligen var cafémördaren samt ett vittne som sprang förbi mig i mörkret. Veckan innan hade en annan skjutits ihjäl ett par hundra meter åt andra hållet från vår bostad och på nyårsaftonen mördas också en femtonåring i Rosengård. Medan jag skriver denna text rapporterar nätmedierna om ytterligare en skjutning med dödlig utgång.
Malmö har nu ryktet som Sveriges gangsterstad. Men det är en mediebild som skaver på flera sätt.
Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning för ett år sedan nyanserar lite. Obehagskänslor över att vistas utomhus efter mörkrets inbrott delas av 16 procent av landets invånare. I Göteborg är procentsiffran 18, i Stockholm 20 och i Malmö hela 30. Men när det gäller anmälda brott är siffrorna de omvända. 11,4 procent av svenskarna uppger att de utsatts för någon eller några av brottstyperna misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri eller trakasseri. Siffrorna för Göteborg och Stockholm är 15 respektive 16,5 men "endast" 13,5 procent för Malmö.
Trots detta brottas Malmö förstås med enorma problem. Gängkriminaliteten i stan får inte bortförklaras och journalister måste givetvis rapportera om den. Men journalistisk skapas inte i ett ideologiskt vakuum. I den bevakningen avslöjas också en segregerande människosyn.
Bloggande Lundastudenten Mikael Vesterlund Pettersson beskriver detta bra i fallet med det 15-åriga offret: "Istället för att beskriva det fruktansvärda i att ett barn blivit mördat börjar journalisterna spekulera i eventuella motiv och eventuella kopplingar till organiserad brottslighet..." Han jämför med mordet på en 16-åring på Kungsholmen i Stockholm 2007. Ett dåd som följdes av massmanifestationer mot våld och fick den i dem engagerade unga politikern Anton Abele att bli vald till årets Stockholmare och hyllas i kungens TV-sända jultal det året. Den gången var många långt ifrån likgiltiga och medierna gissade inte kring motiv. Det "går inte förstå på annat sätt än att journalisterna ser barnen i Rosengård som presumtiva kriminella, medan medelklassbarnen i Stockholms innerstad inte är det".
Före detta riksdagsledamoten och numera samhällsentrepenören Luciano Astudillo har tillsammans med vänner tagit initiativ till en manifestation nu på fredag. Som han skriver är det "viktigt att inte fara iväg i spekulationer" men samtidigt måste vi visa på ett annat Malmö. Ett Malmö som bryr sig om att barn avrättas.