I praktiken är försäljningen en process i flera etapper. Gårdagens extrastämma öppnar nu för underskrift av de båda huvudavtalen och 30 bilagorna den 23 januari.
Men det är först den 29 februari som affären faktiskt slutförs.
Då tar också en extrastämma beslut hur pengarna ska betalas ut till mjölkbönderna, hur mycket som läggs direkt på mjölkleveranserna.

I slutskedet av förhandlingarna har också en avgörande knäckfråga kunnat lösas. Lactalis satte en miniminivå (370 miljoner kg) på hur mycket mjölk som bönderna faktiskt måste leverera.
– Bönderna var tvingade att stå för den mjölken, antingen genom egen produktion eller inköp. Men de ville inte bli inträngda på det viset, säger vd Björn Sederblad.
Lactalis backade till slut på det kravet.

Försäljningen innebär ett epokskifte inom skånsk mejerirörelse. En kooperativ förening ersätts av privat ägande. Men Skånemejeriers ordförande Anders Olsson ser inget bekymmer i det.
– Det kooperativa ägandet är inte centralt för mig. Det finns ju också många exempel där bönderna enbart är leverantörer. Findus köper sina ärter, och där finns en odlarförening. Liksom betorna till Danisco, där finns också en odlarförening. Jag ser ingen dramatik i att vi blir leverantörer.

Lactalisaffären innebär inte heller att de skånska mjölkbönderna blir uppbundna till den nya leverantörsföreningen. Inget hindrar enskilda mjölkbönder att välja Arla.
Men då går man också miste om intäkterna från affären.
Med den tidigare Provivaaffären inräknad handlar det om en 50-öring på toppen av avräkningspriset.
Men bedömningen av utfallet går i sär. Det finns de som menar att det är en dålig affär, och som röstade emot.

– I själva verket handlar just Lactalisaffären bara om tio öres höjning i tio år, plus att vi får insatserna tillbaka, säger John Olsson, mjölkbonde i Klasaröd och en av dem som röstade emot.
– Jag menar att informationen varit för styrd och att alltsammans gått alldeles för snabbt. Känslomässigt är det heller inte så roligt att man gör sig av med något som fungerat ända sedan 1963.

Anders Olsson pekar på mjölkkrisen i fjol våras som den utlösande faktorn som ledde fram till försäljningen.
– Det räcker väl med att säga att Milko är döda nu. För oss handlade det om att vi själva skulle få bestämma om framtiden innan vi blev tvingade.
Skånemejerier har letat olika alternativ, men Lactalis var det mest ”läckra”, menar Björn Sederblad, det vill säga det som gav mest pengar tillbaka till mjölkbönderna.

Förhoppningen är nu att den extra 50-öringen i det tioåriga avtalet ska driva upp intresset för nyinvesteringar på mjölkgårdarna.
Lactalis har också lovat att Skånemejerier ska få fortsätta och laborera med innovativa produkter.
Men först måste EU konkurrensverk godkänna hela affären. Björn Sederblad bedömer inte att det finns några hinder, men möjligen kan ett beslut dra ut på tiden.
Tidigast möjliga datum för övertagandet är den förste mars.