Det kunde Lars G. Månsson berättade mera om. Han har gått igenom gamla arkiv och berättade i ett kunnigt och uppskattat föredrag om den store författarens besök i Skurup 1891, två år efter utgivningen av Hemsöborna och samma år som han skildes från första hustrun Siri von Essen.

Orsaken till att Strindberg kom hit var att han skulle hälsa på vännen och författarkollegan Ola Hansson.
Strindbergs förehavanden noterades nogsamt av dåtidens press som angav exakt klockslag för när han steg av tåget vid Skurups station.

"Den celebre författaren bor under sitt vistande i Skurup på hotellet, och så notabelt namn lär väl aldrig förut antecknats i resandeboken därstädes" hette det bland annat.
Man vågade därför också vifta bort de uppgifter som då gjorde gällande att han skulle befinna sig i Paris. Så var det uppenbarligen inte alls.

I ett brev skriver Strindberg själv att "tystnaden i Skurup lugnar". Men han saknade sin post och skickade efter sin bon jour, sina "stöflar", naturvetenskapsportfölj och utländska korrespondens, plus "allt annat jag glömt".
Senare dök även den finlandssvenske författaren Karl Tavaststjerna upp i Skurup (klockan 4.15) och gästade även han Ola Hansson.

På kvällen blev det fest hos en doktor Lars Nilsson. Han beskrev det som en trevlig tillställning där Strindberg ville få fram en gitarr och sjunga.
Mot slutet av kvällen ska Karl Tavaststjerna ha blivit lättretlig av punsch och i det närmaste hamnat i slagsmål med en lärare från folkhögskolan.
Men då smällde Strindberg näven i bordet och uppmanade alla till att sjunga en fosterländsk sång. Han tog själv upp en och "alla instämde och så var molnet skingrat. Sådan var Strindberg" ansåg Lars Nilsson.