Stefan Stern är ingen person som är väl känd av den breda allmänheten, men han har fungerat som Olof Palme en gång gjorde åt Tage Erlander eller Anders Ferm åt Olof Palme, som ett viktigt intellektuellt bollplank som kan formulera den politiska förnyelse som behövs för att ett parti inte skall tappa kontakten med förändringarna i väljarkårens värderingar.
I gårdagens Dagens Nyheter skriver Stern, tidigare S-märkt statssekreterare och stabschef, hur Socialdemokratins kris ytterst handlar om oförmågan till förnyelse. När Mona Sahlin av partiets vänsterfalang tvingades ta in Vänsterpartiet i det rödgröna samarbetet var det yttersta syftet att stoppa den förnyelse partiet börjat inleda. Socialdemokratin tappade inför valet 2006 i förtroende i väljarkåren. Med facit i hand menar Stefan Stern att det inte handlade om misstro mot Göran Persson, vars kompetens var oomstridd, utan om en växande misstro mot den Socialdemokratiska politiken som blivit alltmer ideologiskt stelnad. Vem kan säga emot honom. I dag ser vi hur många Socialdemokrater drömmer sig tillbaks till gångna tider. Men det gör inte väljarna.
Stern beskriver hur det moderna Sverige ser annorlunda ut och gillas av medborgarna, där det finns 15.000 företag inom vård, skola omsorg med mestadels nöjda anställda och kunder. Att gå till val på att försöka avskaffa valfrihet och mångfald som direkt drabbar breda grupper av medborgare kan rimligen inte vara en vinnande strategi. Eller som Stefan Stern formulerar det: "Innebär omsvängningen att företag som säljer medicinsk utrustning fortsatt får sträva efter vinst, men inte de som levererar sjukvården? Att de som tar fram läromedel ska uppmuntras göra vinst, men inte de som står för själva undervisningen? Vad händer med trovärdigheten för den politik som hängs upp på driftsform när nästa vårdskandal avslöjas i ett kommunalt äldreboende?" Svaren borde vara givna.