– Jag ville också bli journalist från början, svenska var mitt bästa ämne i skolan, säger Lilian Togelius säger när vi möter henne i trean på Gamla Väster i Malmö.
Hon och bästa vännen Rosemarie Holmström gjorde sitt antagningsprov till journalisthögskolan tillsammans.
– Vad vi inte hade tänkt på var att man kanske skulle vara utsövd inför ett sådant prov, så det gick inte så bra för oss, tyvärr.

Väninnan sökte igen året efter och kom in, medan Lilian Togelius istället valde att läsa Psykologlinjen på socialhögskolan i Lund.
Tiden där blev inte så lång. En lärare uppmärksammade att hon alltid talade om konst och bild i alla möjliga sammanhang. Han uppmuntrade henne därför att söka till en konstutbildning istället. I fem år studerade sedan Lilian Togelius på Forum konsthögskola och grafikskola. Efter det tillbringade hon ett år på Accademia Belle Arti i Rom.
Lite senare blev det ändå en socionomexamen. Ett stort samhällsintresse och viljan att hjälpa människor i svårigheter ligger bakom. Hon har också arbetat som bildlärare, på dagis och som ledare för kultur- och filmprojekt.

Skrivandet är i högsta grad fortfarande en viktig del i hennes liv, gärna i kombination med bild. En barnbok är ivägskickad till ett par av de största förlagen, och sedan tidigare finns ett färdigt filmmanus. Hon filar förstås också på den Stora Romanen, samt skriver poesi.
– Jag var projektledare för ett projekt i Kungsparken, "Lövverk", där ett flertal författare hängde sina texter i vepor i träden, säger hon.
Projektet blev lyckat och är något hon är mycket stolt över.

Till vardags arbetar hon på ett boende för ensamkommande flyktingbarn i Västra hamnen i Malmö. Konstintresset följer med dit.
– Malmö har stora sociala problem, jag tycker att man ska använda sig mer kreativt av ord och bild för att främja integrationen.
I ett poesi- och konstprojekt med flyktingbarnen skapades en bok, "Att gång på gång söka i hjärtats minne". I denna fick ungdomarna berätta om sina upplevelser från konflikterna i, och flykten från sina ursprungsländer. De fick uttrycka sig i poesi eller prosaform, samt illustrera själva. Lilian Togelius upptäckte hur mycket barnen växte av uppgiften.
– De kände att de blev synliggjorda i samhället genom att de fick uttrycka sig på det sättet. Och de kände sig uppmärksammade – de blev väldigt stolta när Tv4 kom och gjorde ett reportage.

Hon har hållit kontakten med väninnan från uppväxten i Kalmar, Rosemarie Holmström, och i mars ska de ställa ut tillsammans i Svenska kyrkan i New York. Temat på verken är djuriskt.
– Hon gör bilder med grävlingar och jag gör bilder med rävar, så jag tyckte det passade bra att vi ställer ut tillsammans.
Räven tycks vara Lilian Togelius totemdjur, som hon gärna identifierar sig med.
– Min mamma brukade kalla mig rävungen, för hon tyckte jag såg ut som en sådan, säger hon.
Hon visar ett exempel på rävtemat i sin ateljé. Målningen är en parafras på spanske målaren Diego Velázquez's porträtt av påven Innocentius X från 1650, som även inspirerat brittiske Francis Bacon en gång. Men figuren på hennes målning har ett rävhuvud, förstås.

Lilian ser fram emot New York-resan med spänning.
– Svenska kyrkan bjuder in stora New York-gallerier, så vem vet, chansen finns att det kan bli fler utställningar på andra sidan Atlanten i framtiden, säger hon.
Lilian Togelius har haft många utställningar innan, både i Sverige och utomlands. Innan New York-resan deltar hon i en samlingsutställning på Galleri Olsson på Kirseberg i Malmö.
Hon inbjöds till en stor utställning på Stadsmuseet i Skopje, Makedonien för några år sedan.
– Det var en samlingsutställning med mest kvinnliga konstnärer från Balkan och så jag. Det var en jättestor tillställning, med en massa ambassadfolk, tal och champagne, minns Lilian.
En resa till Chile hinns också med. I en månad ska hon vara där.
– Min yngsta sons far är chilenare så vi ska åka hela familjen och hälsa på släkten.