I och för sig har det gått fem år sedan Bo Svensson slutade som teknisk chef i kommunen, men han har fortsatt att ta uppdrag när det gäller enskilda projekt. Det gällde till exempel att bygga ut en företagspark, att säkra den långsiktiga vattenförsörjningen för kommunen och att bygga Skurups del av cykelleden mellan Trelleborg och Ystad. De två omgivande kommunerna är färdiga med sina delar. När Skurup är färdig med den sista av sina fyra etapper ska det gå att cykla hela vägen mellan landets två sydligaste städer.

Men slutförandet blir det alltså någon annan som får ta hand om. Nu har Bo Svensson till slut lagt av.
– Att jag har jobbat vidare efter 70 är ju för att det är en fantastisk upplevelse att vara delaktig i utvecklingen och ha fått vara mitt i smeten.
Han må ha varit med om att utveckla Skurup i nästan ett halvt sekel och känner i princip varenda gatstump från Skurup till Abbekås, från Skivarp till Rydsgård, men det hörs att han inte är barnfödd där. Han kommer från Gällaryd, två mil utanför Värnamo, där han väste upp som yngst av åtta syskon.
– Far hade gård, järnaffär, smedja, åkeri, rörledningsfirma ... Det blev så att fyra av mina bröder tog över var sin del.

Bo Svensson jobbade en del åt sin far och på en anläggningsfirma innan han läste till väg- och vattenbyggnadsingenjör på STI i Stockholm. När examen var klar efter tre år sökte han sig söderut igen och blev biträdande kommunalingenjör i Åstorp.
Där blev det tre år innan han bytte jobb och flyttade till Skurup 1967. Då hade han med sig Margaretha, blivande hustru, en Helsingborgstös som han träffat på dans på Skäldervikens hotell.
– Vi var ju inte gifta, så vi kunde inte bo ihop. Vi hade var sin lägenhet i Skurup.

Först när de gifte sig två år senare fick de samma adress.
Bo Svensson var bara 25 år när han fick jobbet som kommunalingenjör i Skurup och med det blev han den yngste på en sådan post i hela landet.
Han fick ingen mjukstart. Ett drygt halvår efter han tillträdde skulle svenska blister gå över till att köra på höger sida av vägen. Det blev Bo Svenssons jobb att leda arbetet med att förbereda Skurup för förändringen.
Mängder av skyltar och vägmärken skulle flyttas eller bytas ut. Man var också tvungna att undersöka hur trafikflödena skulle fungera i högertrafik.

I Skurup fanns en stor korsning, där fem inkommande vägar strålade samman. Mitt i fanns en trafikdelare med en lyktstolpe, rena kandelabern.
– Det där femkorset fungerade inte i högertrafik. Det blev ett trekors.
Några år senare kom den stora kommunsammanslagningen. 1971 slogs Skurups köping med runt 4 500 invånare ihop med Rydsgårds och Vemmenhögs kommuner för att bilda en ny, med 10 000 själar.

I samband med det startade en stark expansion. Sturups flygplats togs i bruk i den vevan och kommunen hängde på, såg till att det kunde byggas för att locka företag och invånare. Den så kallade Gröna vågen gjorde väl också sitt till för att dra folk från städerna.
– Under en tjugoårsperiod ökade Skurup med 40 procent, till 14 000 invånare.

På senare år har nya E65 och pågatågstrafiken understött en ny expansion. Öresundsbron har gjort att danskar valt att bosätta sig i Skurup.
Som den stora arbetsuppgiften på 1970-talet minns han allt jobb med att lösa avloppsfrågan. Efter kommunsammanslagningen hade man sex reningsverk; kommunens politiker hade svårt att bestämma sig för om de skulle ersättas med ett eget i Abbekås eller om man skulle anta Ystads erbjudande om att använda deras reningsverk. Det hela blev riktigt infekterat.
Det blev till slut så att Ystadsalternativet segrade och det lades ner fyra mil ledning.
– Det kostade 50 miljoner – för en liten kommun. Omsatt till i dag skulle det bli fyra, fem gånger de pengarna.

På 70-talet blev det också på modet att inreda källare – det var till exempel då konceptet gillestuga slog ut i full blom.
Det gjorde att det började bli akut att ändra en gammal ordning. Det var vanligt att regnvatten och hushållsavlopp gick i samma ledningar, vilket innebar att det blev många källaröversvämningar vid kraftiga regnväder.
Arbetet med att separera ledningarna har pågått sedan dess och är inte riktigt klart än.

Det är alltså en annan kommun som Bo Svensson lämnar än den han kom till. Han hade för övrigt bytt titel till teknisk direktör, även om uppdraget har varit ungefär det samma, att vara kommunens högste tjänsteman när det gäller gator och mark, vatten och avlopp och annan teknik.
Han talar om politikerns och tjänstemannens roller.
– Jag var genomförare av politiska beslut. När beslutet är fattat var det min sak att genomföra det, och politikerna har låtit mig göra det, utan att lägga sig i detaljer.
– De har fungerat bra, annars hade jag inte stannat så länge.
Sedan 1971 bor Bo Svensson i Abbekås. I hamnen delar han en båt med några kompisar och han spelar golf på den närbelägna banan.
Utlandsresor går gärna till Österrike och dess skidbackar. Dit tänker han sig i februari igen.