Rickard Söderberg är en av Malmö Operas hårdast arbetande tenorer. Han beskriver sig själv som en operasångare på dagen och Batman om nätterna. För honom är operan en plattform utifrån vilken han rädda världen.
– Jorden behöver mer kärlek och jag kanske inte kan förändra mycket, men jag ska försöka, säger han.

Han talar med en enorm inlevelse. När samtalet bränner till spärrar han upp ögonen och slänger sig fram över bordet. Med svarta kläder och långt hår är liknelsen till en superhjälte inte bara metaforisk. Han har en stor närvaro. Och stora åsikter.
– För mig är det helt ointressant att vara en i raden som sjunger sånger och är nöjd. Jag vill sprida kultur som tar ställning och påverkar, säger han och berättar som exempel hur han gärna inleder konserter med att sprida sitt budskap.
– Varför gå upp på scen och säga "jag ska nu sjunga" när jag kan säga "snart ska jag sjunga, men först ska jag berätta?".

Rickard Söderberg är en aktiv twittrare, bloggare och krönikör. Men det har sitt pris. Han har förlorat flera roller på grund av sina tydliga ställningstaganden inom miljö- och HBT-frågor.
– Vill de inte ha en tenor som skriver debattartiklar och upprör ska de inte anställa mig, det gör mig ingenting. Jag jobbar hellre där jag är välkommen, som här i Malmö. Jag älskar Skåne och kommer aldrig att flytta härifrån, säger han och tillägger att han är inflyttad från Halmstad.

Som barn sjöng han i en flickkör, i alla fall tills rösten blev för grov, och spelade piano. När han var 16 år fick han chansen att sjunga Trollflöjten.
– Det var teater, sång och känslor på en gång. Jag hittade hem, men samtidigt kan jag än i dag drömma om att sjunga en glad musikal, gör inte alla det?

Han fångades av operans ytterligheter. Hur dödsångest, sorg och kärlek, de starkaste känslorna, sjungs ut på högsta volym.
Men än får hans känslor inte full frihet.
– Kulturvärlden är lite för konservativ för att låta mig göra kvinnor som Carmen. Jag skulle förföra Escamillo och Don José som ingen annan, säger han.

De stora uttrycken och starka åsikterna är något Rickard Söderberg inte tar med sig i privatlivet. Tvärtom kan han på middagar och fester lätt känna sig obekväm och bli tystlåten, för att i nästa stund sjunga inför en stor publik eller sprida sin världssyn över hela landet i en krönika.
– Det är som om jag var två personer. Jag blir aldrig nervös av att stå på scen, sist jag kräktes innan jag skulle gå upp var för att jag var magsjuk, skämtar han och förklarar hur han med meditation och övningar gjort om nervositeten till fokus för att kunna njuta av sitt yrke.
– Det skulle ju vara hemskt att må dåligt inför varje föreställning. Det är ju min vardag.

Just nu står han på scen i fyra produktioner på Malmö Opera samtidigt som han förbereder sig för kommande roller, spelar in en skiva och gör konserter.
– Jag är en arbetsnarkoman och det livet har jag valt. Det blir svårt att se någonting på Malmö Opera i vår där jag inte är med. Det ser ut att bli så hektiskt att jag bad om att få en säng i min loge.