Hon arbetar för Programmet för odlad mångfald, POM, med syfte att inventera och bevara gamla, svenska kulturväxter, och så småningom samla dem i en nationell genbank.
Åtta olika växtupprop har genomförts sedan projektstarten för tio år sedan, varav Karin Perssons ansvarsområde omfattar lök- och knölväxter samt krukväxter.
– Vi har fått in över 700 lökar och knölar, varav 150 tulpaner. Det betyder att tulpaner är det jag helt klart har fått in mest tips om.
I tulpanernas fall har uppropets grundvillkor varit att sortens odlingshistoria ska kunna härledas från före år 1940, berättar Karin Persson.
– Och många av tulpanerna har underbara historier, historier som gör dem ännu mer värdefulla. Ofta förknippas växten med en specifik person. Och vårt uppdrag är inte bara att bevara själva växten, utan även dess historia.
På ett stort odlingsfält i Alnarp är alla insamlade lökar nedpetade. Just nu ligger fältet kalt och vinterbrunt, men på våren är färgprakten desto större, berättar Karin Persson och visar bilder i datorn.
– De flesta av de sorter vi fått in är av någon anledning ganska senblommande, så det är först fram i maj som det blommar ordentligt, förklarar hon.
Om hon ska lyfta fram några favoriter ur mängden är det för det första en liten rödblommande sort, endast dokumenterad på södra Öland.
– Den har en helt unik färg, som är väldigt svår att fånga på bild. Den byter nyans beroende på ljuset, och skiftar mellan orange, brons och röd. De lokala skrönorna säger att den har flutit i land från ett skepp som förlist, men det vet man förstås inte.
Favorit nummer två är av typen Picotee, dokumenterad på Österlen.
– Det är en ganska liten blomma, väldigt graciös. Den är från början helt vit, med en tunn röd kant, men ju mer den blommar desto rödare blir den.
Trots att tulpanuppropet omfattat hela landet har inte ett enda tips kommit in från norra Sverige.
– Nej, det går en skarp gräns i höjd med Uppland och Västmanland. Jag vet inte riktigt vad det kan bero på. Kanske är det problemen med rådjur som gjort att man inte haft någon tulpantradition där uppe. Eller om kylan under krigsvintrarna slog ut lökarna, vi samlar ju som sagt bara in sorter med en historia före 1940. Men jag vet inte.
Att Karin Persson blev hortonom bottnar i ett natur- och trädgårdsintresse som hon närt ända sedan uppväxten.
– Ibland tänker jag att det sitter i generna. Min pappa växte upp på en gård, där mina farföräldrar både drev jordbruk och hade en stor trädgård. Och pappa blev själv agronom.
Hon övervägde ett tag att läsa till biolog, men valde i stället hortonomutbildningen eftersom hon tilltalades av att den är en riktig yrkesutbildning. När hon väl tagit sin examen gick hon dock inte ut i yrkeslivet, utan började genast att doktorera.
– Det hade jag inte alls planerat, men det dök upp ett projekt som jag tyckte lät så himla intressant. Det handlade om att studera gamla råg- och rovsorter, och jämföra dem med dagens.
Sitt fokus på gamla kulturväxter har hon behållit sedan dess. Varför hon attraheras av det gamla vet hon inte riktigt.
– Men faktum är att riktigt långt tillbaka ville jag bli arkeolog, och de tankarna har nog på något sätt funnits kvar. Samtidigt som jag verkligen gillar modern teknik, och att jobba i labb. Med den inriktning jag valt kan jag få båda delarna.
Karin Persson har en egen trädgård, men den hinner hon inte riktigt med, tycker hon. Det kan delvis hänga samman med dess storlek. Hon och hennes man hyr ett hus på Fredriksbergs gård i Malmö, vilket innebär att familjen får bo i den herrgårdsliknande miljön på de stora, vackra ägorna
– Det är en jättehärlig miljö. Perfekt för barnen. Vi har tio minuter in till stan, och ändå bor vi på landet.
Gården, där det alltså fortfarande bedrivs jordbruk, ligger insprängd mellan inre ringvägen, yttre ringvägen, Ystadsvägen och 101:an.
– Stadens bebyggelse äter sig hela tiden allt närmare, så vi får väl se hur länge jordbruksverksamheten får finnas kvar. Men än så länge är det kommunens ambition att hålla jordbruksmarken öppen mellan Jägersro och Oxie.
Och än så länge är det Karin Perssons ambition att streta vidare med sina insamlade kulturväxter. Insamlingsfasen av POM är avslutad, och nu pågår bearbetningsfasen, alltså den fas där de insamlade växterna ska provodlas, jämföras och kategoriseras.
I fas tre, som är tänkt att inledas år 2016, kommer uppbyggnaden av den nationella genbanken att avslutas.
Och planen är att de insamlade tulpansorterna så småningom ska hitta ut till de svenska trädgårdarna.
– Fast det här är ju ett statligt projekt, och staten ska inte starta någon plantskola.
Det man däremot har startat är arbetet med en helt ny produktmärkning, Grönt kulturarv, vars logotyp det är tänkt att växtbranschen ska kunna använda för att uppmuntra odlingshistoriskt intresserade privatpersoner att satsa på gamla växtsorter.
– För tanken är att de här växterna ska ut på marknaden. Ju mer vi lyckas sprida dem desto bättre är det för bevarandet av dem.